Är det meningen att rulla fram ska vara de mest minnesvärda stunderna?

 

Dagen är fantastisk då vi ger oss av mot España. Solen skiner och allt lovar gott. Vi rullar i väg och hinner inte komma långt förrän vi bara måste stanna för att ta denna underbara bild. Vägarna är otroligt fina i Frankrike mestadels svart asfalt och härligt kurviga om en valt att åka motorcykel. Nu är ju inte så, än kränger det hit och en kränger det dit och eftersom en dessutom valt att fylla sig sprängfull med 110 L vatten så blir det extra kännbart i kurvorna. Där en med motorcykel valt att lägga ner sig och flyta med får en kämpa för att hålla sig på vägen. Men har en blivit bekväm och fraktar huset med sig så får en gilla läget 😊

Vi stannar till vid Lidl som verkligen lyckat att etablerat sig i Europa, de finns överallt. Det sorgliga är att de inte har det franska utbudet i svenska butiker, vilken gormetbutik och vilka råvaror! I alla fall som helst så är det lite kul att jämföra de franska priserna. Och det som sticker ut är vinerna, faktisk så är Lidl lite dyrare på vin än i andra affärer Frankrike som vi handlat i (jämförbara viner såklart). Hela 4,48€ (50 kr) för en flaska mycket god Bordeaux Château. Detta gjorde mig lite dumsnål vilket visat sig i efterhand: jäkligt korkat beslut! Vilket land har de godaste vinerna och i landet de absolut billigaste? Ja inte är det Spanien i alla fall! Med facit i handen skulle jag ha bunkrat ☹

Vi börjar närma oss Pyrenéerna och jag har en liten molande känsla i magen, klättra i berg med husbil är (för mig) ingen höjdare. Förhoppningsvis så slipper vi isiga vägar (har läst skräckpropaganda om att en inte ska ta sig över denna tid på året). Visst kan en åka stora betalvägar, men samtidigt så vill en ju komma igenom de små bergsbyarna och lära känna omgivningen (och budgeten ska ju hålla). Det finns otroligt många vinodlingar i Frankrike, men vi har så få bilder på dem (de ser egentligen inte så mycket ut för världen och har en sett några stycken så blir en lite ”mätt”). Men det häftiga är att ”vårbruket” för vinodlare i Frankrike är full gång, de beskär vinrankor. Alla övriga träd har de redan beskurit så inte en gren pekar ut. Jag var så sugen på att stanna till och fråga om jag fick hjälpa till, satt och funderade på det och kläckte ur mig det när vi åker förbi en ensam bonde som höll på att beskär. Peder lyser upp och säger:

– Ska vi stanna?

100 tankar i mitt huvud, det är ju en lång bromsstäck och en måste ju vända… och trots den strålande dagen så hägrar ju värmen, med andra ord fegade jag ur! Fasiken vad enkelt det hade varit om en fortsatt att läsa franska språket i stället för att hoppa av för att jag inte ”orkade”, det hade gjort allt så mycket lättare. 

Nu närmar oss gränsen till España men ännu bara vid ingången till Pyrenéerna, men visst är det häftigt?

Likt Lapporten välkomnar Pyrenéerna oss.

Det rullar på bra och vägarna är fortsatt fina, det lovar så gott. En bil ljusblinkar, var det på oss? Kan det hänga ut något, har vi glömt att stänga någon taklucka, eller? Nej all ser ut att var i sin ordning. Ännu en bil blinkar som bara den, men vad är det nu då?!

Som i alla stressade situationer så tillhör en inte Z-generationen och har inte en tanke på att få upp mobilen för att dokumentera, för rätt som det är så klivet en minst sagt påverkad, snudd på helt borta, halvt skitläskig man ut mitt i vägen. Peder mer eller mindre tvärbromsar, varpå mannen kommer fram till vår bil och börja banka på den innan vi inser, åk för fan! Phu skönt det var bara det… Ja men det var det ju inte, såklart. När vi väl åkt över berget för att komma ner i bergsbyn (en liten ”skithåla” som jag förträngt namnet på) så är det stopp! En liten skylt som påkallar Camino cerrado! Men vänta nu var det inte en skylt flera mil bort som vi inte riktigt hann att läsa? Återigen så har en inte vett att dokumentera, men en bil kör upp jämsides och jag tar mig ut för att pröva mina franska skills och en gentleman möter upp och på franska/kroppsspråk lyckas vi förstå att vägen faktiskt är avstängd, trots att bilar fortsatt åker förbi skylen. O, ja tar en till väster så kommer en runt men det är en väldigt lång tur. Men vi har ju all tid i världen. Han söker ögonkontakt med madam som väntande sitter i bilen, suckar, drar upp axlarna och slår ut med armarna samtidigt som han småskrattar. Och vad fan betyder det? Vi testar! 

Ja här slutar bilderna sedan var vi nästa ute på åkern och åkte och åter igen så blev det ett ganska stort påslag av stresshormon som snurrade runt i kroppen. Och inte hade en så stor lust med att stanna till för natten, med tanke på vad som drev runt i dessa trakter, och då tänker jag inte på både varg och björn som lär finnas i dessa områden och som jag gladeligen skulle möta.

Till slut tack och lov, så lyckades vi tråckla oss ur alla kostigar och nedför de värsta höjderna (de tvärbrantaste backarna kändes som att åka puckelpist nedför ”väggen” i Hundfjället) och med endast 7 mil kvar till det eftertraktade Espania, stoppade vi vid en parkering i Prillos. Skrapade ihop lite att få i magen och sov riktigt gott. 

 

 

Barnvänligt, kärnkraftverk, luftföroreningar, nougat och korv!

Vi stannade i Montélimar (sydöstra Frankrike) i två nätter. Pustade ut och utforskade vad staden hade att erbjuda. Efter en go slappar morgon var turistbyrån första målet. Där fick vi insyn i stadens berömmelse då vi blev bjudna på Fransknougat, nästan allt om staden gick ut på nougat (och lavendel). Och vilar stadens grundpelare på godis så vore det väldigt osmart om det inte nyttjades, så kan kanske barn vara inblandade?  En lärdom vi fick av besöket var att mellan klockan 11 och 14 ska en ska ha go slappar tid för då ”sover” staden.

Vi begav oss upp mot stadens slott Château de Montélimar. Genom den enorma kyrkogården som var större än stadskärnan. Historiens vingslag griper tag i oss då vi tar oss fram mellan första världskrigets stupade gravar. Det är så fruktansvärt många offer, så hemskt och samtidigt så vackert och ärofullt.  

Slottet är idag inrett för ”Fångarna på fortet” och erbjuder också pysselverkstad för barn. Förvisso fick inte vi komma upp i slottet då det är vinterstängt så den vackra vy vi tänkt oss uteblev, men porten mot staden ger en hint av den pittoreska nedgången till staden och den vackra vyn.

En får liksom kisa lite när det gäller utsikten, då blir det vackert 😉 Kärnkraftverket Odyssélec de Cruas-Meysse.

En kan ju inte låta bli att fascineras över fransoserna och fransyskornas fickparkeringsskills i de trånga gränderna (det är mångt brantare än vad som syns i bilden). Och jag är evigt tacksam att vi höll oss utanför dessa stråk när vi råkade trassla oss in i staden med husbilen.

Den mysiga ingången till staden lovar gott, nu ska det bli mysigt att få strosa runt och integrera oss med lokalbefolkningen. Så länge en inte öppnar munnen så borde en tas som vilken lokalbefolkning som helst, not! Vi insåg direkt att så icke är fallet. Peder i sina skogsmullebyxor med tillhörande tursäck och jag med mina brandgula bästa walkingskor och mammas stickade vantar (även de brandgula) räckte naturligtvis för att avvika rejält. Dessutom så hade vi mössa! Gud förbjude i detta land oavsett hur isande kallt det är så går en inte klädd så i staden. Bör jag nämna att som madam har en klackskor, elegant ytterplagg och visar gärna upp stylad frisyr, absolut ingen mössa oavsett hur mycket det blåser.

Stadens vision är fin, antingen hade de pimpat ordentligt för fotografering eller så var det tillfälligt kaos under vårt besök för dessa vyer hittade inte vi. Däremot fann vi mängder av attraktioner för barn, allt från statyer, karuseller, aktivitetshus och extra allt som vi utan barnbarn inte finner så tilldragande. Så om en inte bryr sig om närliggande kärnkraftvek och ICA:s luftkvalitetsvarning som tycks ligga som ett lock över staden, så rekommenderar jag varmt denna upptäckarstad med kidsen.

Men vi hittade ”Baguettmannen”. Det franska folket har en sak gemensam det är min hypotes, att oavsett ålder, biologiskt kön, etnicitet, samhällsklass så bär de runt på baguetter. Den typiska baguettmannen får illustrera urtypen. Eftersom jag inser i skrivande stund, då vi faktiskt lämnat det iskalla Frankrike att underlaget för att dra slutsats om detta är alldeles för klent. Så en liten studie om Frankrikes baguettbärande folk står högt upp på min lista, jag återkommer med resultat och slutsats när vi tröttnat på varma Spanien. Planen att lyckas är stor då den första utmaningen om att få delta i ”bondeupproret” gick käpprätt då vi inte lyckades att få fatt på fler demonstrationer, vi såg endast spåren av protester i form av uppochnervända ortsskyltar, och lyckades dessutom inte få en enda på bild ☹   

Den smått förlägne damen får symbolisera stadens stolthet, Fransknougat med alla dess smaker.

Efter flera timmars ”lära känna” staden safari så hamnade vi återigen vid en stor fantastisk matbutik, vi liksom dras dit (som om det vore magnetiskt). Inte för att vi ska handla utan mer för att njuta av att botanisera bland det annorlunda utbudet och dess fräschör. Upplägget i de franska matvarubutikerna är att nästan allt säljs över disk, endast färska råvaror och det är ofta billigare än att välja av de få frysvaror som finns. E.Leclerc är dessutom lite av en tidsresa som tar en tillbaka till gamla Wessels och OBS-stormarknad (för er som kommer ihåg), de har allt. Peder hamnar fascinerat vid tillbehörshyllorna och konstaterar ivrigt:

-          Kolla de har alla möjliga billampor, kopplingsplintar och kabelskor!

Efter att lyckas dra honom därifrån till själva ”matsexet” så kommer nästa avtändande kommentar:

-          Jag är så jävla sugen på korv, har de ingen korv?

Ja bilden talar väl sitt tydliga språk om vem som fick sin vilja fram (idag).

Resan går vidare nästa dag och vi lyckas att ta oss över gränsen till Spanien, men först ska det självklart trassla till sig en jäkla massa. Det är ju bra konstigt att det ska vara våra transporter som blir extra minnesvärda. 

 

 

 

 

Nu vill vi ha värme! Såklart så skulle vi över bergspassen, tills det tog stopp!

 

Vi vaknade upp till en kall med strålande dag i gemytliga Avolsheim. Så välkomnande med två fria husbilsplatser i staden, vid den lilla kanelen Bruche. Och flera häftiga storkbon.

Det som utmärker Avolsheim är ”trädgårdar” med vinrankor och massor med gäss. Tänk att hoppa trampolin bland vinrankor! Och tänk om någon av dessa gäss brukar semestra hemma hos oss, en vet aldrig 😊

Men förmodligen så är la chapelle Saint-Ulrich byns stolthet, en av de äldsta kyrkorna från 800-t i Alsace.

Vi utforskade den lilla byn som hade många olika restauranger men helt saknade affärer. Tur är väl att de hade det viktigaste: en baguettautomat, ett ”bibliotek” och en fisktrappa 😊.

Byns restaurering av utflödet till fisktrappan. Därefter fanns det inte så mycket mer att utforska, så vi drog vidare. Söderut, mot värmen!

Ja men det är ju inte bara att ta sig dit. Jag har väl nämnt att det inte är bara att ta sig fram med en husbil över 3,5 ton. Frankrike är ett land som dyrkar förbud mot tunga fordon, dessutom tar de betalt för att åka den smartaste vägen. En resa genom Frankrike kan kosta flera tusen om en lutar sig tillbaka och inte planerar alternativa vägar (genom mysiga byar och pyttesmå rondeller var 1000 m). En kan ju också tänka att en är lite dumsnål. Men nu bestämde vi oss för att investera i en ”svindyr” app som tar hänsyn till höjd och vikt på vårt fordon. Sedan gäller det ju att välja smart utifrån de förslag som appen ger, kanske då inte bränslesnålt. Om en då befinner sig i RHÔNEDALEN och de franska ALPERNA så kanske en ska titta lite på höjdkartan också. Tyvärr så finns inga fler bilder tagna efter denna fina vinterbild. För härifrån så jobbar mina binjurar på högvarv, adrenalin, noradreanalin och kortisol pumpas ut i blodbanan! Utan att lägga ut texten för mycket så slutade det med att vi lyckades vända efter en liten mikroväg med 15% uppförslutning som fortsatte med en så gott som oplogad stig. Behöver jag säga VEM som valde rutten? No hard feelings (idag:).

Utpumpade efter mörkrets inbrott så hamnade vi på en parkering, ganska nära Lyon. Eftersom vi mest tagit höjdmeter idag och inte ett dugg kommit närmre värmen så bestämde vi att sova tidigt och dra vidare tidig. Ja det gick ju sådär… Vi belönade vår prestation med slösurfade och lite vin men råkade hamna på fel sidor. Detta område som vi nu valt att övernatta i har problem med inbrott i husbilar på parkeringsplatser när folk sover i dem utan att vakna. Ja men det är väl självaste FAN! Vi fixade skruvmejslar och rör som säkrade upp dörrar och fönster, vi (jag) till och med laddade ner riktigt skräckinjagande hundmorr (typ Rottweiler). Ja men det gick ju också sådär att somna. Vi lämnade placet 02:20 dock utan intendenter.

Vi åkte och åkte i konstant dimma genom bergspass och byar, via Lyon (där morgontrafiken började komma i gång). Stannade till för en timmes sömn och en snabb promenad och fortsatte åka och åka. Nu var det lugnt, då vi för tillfället kommit ifrån snö och berg. Men det blir ganska slitsamt efter 11 h körning, brist på sömn och efterdyningar från alla hormonpåslag. En blir inte den ödmjukaste eller smidigaste personen direkt så detta händer: Vi närmar oss en rondell intill en stad, samtidigt som jag kollar efter någonstans att stoppa en stund. Samtidigt som vi åker i rondellen får jag napp och dirigerar om chauffören som gör en tokmanövrering mot staden.  

-          Ja det är åt rätt håll, fortsätt kör! (och nu har vi avvikit från vår nyinskaffade app med vikt och höjd).

Vad kan gå fel? Jo typ allt. Åter igen bryter vi mot de flesta franska regler om tillåten körning. Hamnar mitt i kaoscity, lyckas ta oss upp för en superbrant back och med mycket möda ta oss därifrån. Till slut hamnar vi vid en mack där Peder vägrar köra en meter, varpå jag till fots ger mig ut på upptäcktsfärd. Och där, ca 200 m från macken finner jag husbilarnas paradis. 10 minuter till fots från stadskärnan, gratis, dricksvattenpåfyllning och dumpning av både gråvatten och svartvatten (allt avlopp från bilen). Med mycket möda lyckas jag få chauffören att åka dessa 200 m och dessutom stanna för natten. Att få landa, laga en god middag och korka upp en flaska vin så var vi överens om att detta var dagens bästa beslut. Tänk vad lite det är som gör en lycklig egentligen 😊

 

 

 

Hur kan en ha sex i 3 h och bara vilja ha mer? Endast hungern sätter stopp!

 

Vi pratar såklart om matsex! Förmodligen är Frankrike enda landet där det kan förekomma… Men vi tar det från början. Äntligen så rullade vi till gränsen mellan Tyskland och Frankrike, närmare bestämt Speyer där vi övernattade i skogen 😊 En härlig morgonpromenad i skogen som fortsatte ut bland otroligt häftiga sparrisfält! En maffig siren ljuder 8:30 av introt till Superman och det är inte musik utan en tuta!

-          Wath the häck is happening?

Jag ser ett ”typ älgtorn” och klättrar upp för att se bättre, men råkar då väcka en snubbe som övernattat i tornet. Jag hinner sända en tacksamhet till att jag hejdade min impuls på att gå nattpromenad i skogen med pannlampa innan jag börjar att springa mot landsvägen, det måste vara ”bondeupproret”.

Alltså, det är med tårar i ögonen och gråten i halsen som jag bevittnar denna protest. Milslånga ringlande köer av traktorer! Det tutas och nästan alla har verkligen bemödat sig på att skaffa glada, intresseväckande signaler. Det vinkas och det skrattas, medtrafikanterna har förståelse och med stor respekt fogar de sig till situationen. Och det mest tårdrypande är att de (typ alla) som är beroende av bönderna sluter upp i kortegen. Mängder med fraktbolag, tradare efter tradare har slutit upp och det är som en tutkonsert delux!

Vi är i Tyskland, sympatiserar bönderna med Frankrike och är på väg dit! Eller är det i Tyskland det händer? Jag är så himla snål med ”surfen” då det inte är bara att vara ute en längre tid. Så nu drar vi över till Frankrike och försöker få reda på hur det ligger till!

WOHO nu kommer vi! Den nordvästra delen i Frankrike är väldigt Tysk/Fransk och de talar lika gärna båda språken. Dessvärre då vi endast kan några hälsningsfraser, men fördelen är att vår otroligt ringrostiga engelska klättrar upp på pallplats och ger oss självförtroende 😊

Men det är nu förspelet börjar… Vi stannar till vid gränsen för att tanka och hamnar i en affär som har allt inklusive mat, och så finns det ju mat eller mat. Alltså herregud vilka råvaror, vilket extra allt! Vi skulle ha mjölk och juice, det fick vi under 1,5h! Svårt att slita sig. Vi lyckade till slut att ta oss vidare till Soufflenheim där vi bosatte oss (en plan och fin parkering mitt i byn). Byn är känd för sin keramik sedan bronsåldern, vilket gjort att byns byggnader har påkostats med otroligt fina utsmyckningar. 

Våren är kommen men det är skitkallt! Blåser och är minusgrader på natten men dagen då solen kommer fram överglänser kylan. Alla våra övergångskläder till sommaren utgör vår dagsmundering! Men visst är det vackert? Hägg och Hassel blommar, någon typ Tibastbuske och Bellis i gräsmattan. Har preppat med allergimedel men ännu inte känt av något 😊

Vi gör en tillflykt till den vackra kyrkan Église St-Michel (1881) som krukmakare har smyckat. Elever i kyrkans närliggande skola har dessutom smyckat inför julen.  Peder vill in i biktbåset men Hallå lite respekt! Vi försöker insupa lugnet men framför allt värma oss sedan drar vi vidare på vår ”pilgrimsfärd”.

Från att vara ganska tveksamma över om det är värt ett stopp i en by som är känd för krukmakeri så har vi verkligen ändrat vår uppfattning! Det är så värt och häftigt. Tur att vi har ont om plats för det som inte finns med på bild är alla formar, grytor och extra allt som är så häftiga.

Och så otroligt trevliga människor. Det finns fler historier om hur och var källan till denna speciella lera finns, det går långt tillbaka i tiden och Barbarossa har definitivt med det att göra.

Han, denna drejande man var inte trevlig, men skicklig. 

Allt dekoreras för hand, så ett otroligt hantverk är det.

Detta var också häftigt! På ena sidan av gatan fanns det en pizzaautomat, där en kunde baka sin ”egen” pizza på 5 minuter! På andra sidan så fanns ”min” pizzaugn!

Men det blev ingen pizza och inga andra otroligt fina lerkrus men det bidde en liten näpen ting där chillimajo passade perfa!

Nu till matsexet! Väldig få bilder men vi råkade hamna i en mataffär igen och hjälp men det är helt fantastiskt, måste upplevas! Nästan allt finns över disk, ost, skaldjur, kött och extra allt. Nästan allt är färskvaror, vilket utbud och allt är fräscht. Ja till exempel så tror jag att det fanns flera hundra olika ostar (om vi räknar in olika tillverkare). Och en självklarhet är ju om du vill ha en hummer så köps den såklart levande 😊

Eller varför inte en kanin till middag?

Inga problem att få tag på hjärtslag här inte. Specialerbjudande på nötköttstunga med extra allt 😊

Priserna är lite dyrare i Svenska kronor mätt men om en ens får tag på dessa kvalitetsvaror så är det väldigt låga priser i Frankrike. Men vad bidde det då? Jo budgetvarianten räckte till lite basvaror och en enorm baguette samt en ost. Och såklart, det som inte kostar just något VIN!

Resan gick vidare och vi planerade att hamna hos en Cremant vinbonde, som dessvärre inte var hemma :( På resan dit så navigerade vi oss på tok för långt in i Strasbourg och bröt mot typ alla regler för vad som var tillåtet att åka för en bil över 3,5 ton. Tack och lov så råkade vi inte på några 3 meters tunnlar och ingen POLICE i sikte så nu har vi många pengar tillgodo😊 Blir till att fixa en bättre navigator som tar hänsyn till även vikten i fortsättningen. Vi bor nu strax utanför Moselheim som säkert har mycket att erbjuda.

Vi har lyckats ta oss ut ur Sverige, förbi snön och till våren!

 

Sista morgonen i Sverige å där gick stekspaden åt som isskrapa. Det går att vända runt i stekpannan med en osthyvel också och är en riktigt försiktig så rispar inte teflonet (ellerhur?).

Mellandag delux, kommer färjan att gå 20:00? Ja ljudet på mobilen är på. Och det blev en solig, iskall promenad fram och tillbaka i Smålandsstenar 😊 Det är inte riktigt så illa som det verkar för Peder har varit där många gånger inom jobbet och jag var faktiskt nyfiken på de beryktade stenarna.

Äntligen den fruktade vågen i Nissaslätt! Och det är helt sjukt men vi väger in på 4160 kg då 4250 kg är lastvikten och då ingår 70 kg förare så med andra ord så har vi 160 kg tillgodo! 10 flak öl och en extra stekspade! Men det är så bra för nu hägrar vindistrikten och vi behöver inte bry oss aha, aha! Men så många superbra prylar som jag kommer att sakna!

Tro det eller ej men tredje gången gillt, färjan gick ett dygn senare än beräknat! Glädjen är stor, himla tråkig mellan 20:00 – 00:40 på färjan förutom ”På spåret” på svensksidan. Men hur låga krav har en på vad som är roligt? Roligt ”sjov” på dansksidan där hundar fick vara och dessutom se Clintans ”The mule” tar svenskans rolig till norskans ”lugn”. Nu får det bli anpassning på vad som är roligt!

Men fy f*n de första 10 milen i Danmark var inte roliga! Vi är så tacksamma över att färjan inte gick ut på stormigt hav och att vi inte hamnade i snökaoset. Däremot fick vi efterdyningarna av ett land som inte har beredskap som Skåne (E:22). Inga vägar plogade med delvis metervallar med snö och däcknedkörd snö. Att lilla husbilen Vildvittra höll ihop är ett under. Väl igenom det värsta så landade vi i ett industriområde där vi månade om oss och bilen (drog till muttrar). Glädjeämnen var att bilen höll och att färjans milda temperatur hade tinat upp spolarvätskan, och det verkar som om behållaren är hel 😊

Klockan 03:00 månade vi om oss! Tack sonen <3

Nu börjar det likna något, 3 mil nedanför Hamburg slutade snön falla. Trädet med de halvparasiterande mistlarna får illustrera att våren är kommen i Kassel (2+ med strålande sol). Nu bor vi nästan vid gränsen till Frankrike (i en skog:) och med vårkänslan som vi känner blir det till att ta ”Alsace route des vins” via Strasbourge.  Många stop på vägen får det bli för det finns så mycket att se och uppleva och tid det har vi. Ops! I morgon är det den 8-januari och vt drar igång med en studiedag, all kärlek och lycka till 😊

Ett litet mellanspel i väntan på…

Vinterland och kallt som bara den. Nu är julen avklarad och nytt år har firats in så kom härliga äventyr, nu är vi sååå redo! Under tiden så tvingar vi oss ut i midvinterkylan, varselklädsel och pannlampa på. Vi har lämnat företagsbilen och har just inget val än att gå så tack för den för det är riktigt bitande skönt, med siktet på att komma hem till den nästan utbrunna brasan och stoppa in en pinne till 😊 Men det är full aktivitet hemma hos…

”Vår” härliga hemmaskog med gamla ekar och aspar skövlas och en blir så j**a lack på hur det får gå till. Skönt att dra och slippa se förödelsen, lite som att blunda för det som sker. Det som dock är positivt är att herbivorerna får gott om mat. Fyra älgar kom på besök och det lagom till vargjakten drog i gång. Hemma hos oss är älgarna garanterat skyddade så länge jag är i närheten. Inte en chans att vargen visar sig så länge jag är i närheten, det är jag tyvärr säker på efter att aktivt ha försökt få se varg i deras naturliga habitat hela livet utan att lyckas. Men förmodligen kommer vargen säkert in på tomten och hälsar på så fort vi ger oss av, det vore så typiskt min otur! 

Ja här står hon, vår härliga Vildvittra och bara väntar. Näst intill fullpackad med det som vi behöver. Det har gallrats och åter gallrats på allt som bara måste med. Så nu ska det bli väldans spännande att väga in tjockisen. Gratis prylar kommer garanterat att finnas att hämta vid Vägverkets fordonsvåg i Nissaslätt nära Halmstad om vi bara lyckas att skotta oss ut. 

Sista vändan till bilen med tandborstar, frukosten och mobiler då ringer mobilen…

– Hej jag heter Emma och ringer från Stena Line, tyvärr så är färjan inställd på grund av hårt väder och tekniska fel!

Wath the häck! Ja men visst det går så bra att ta nästa färja (nästa dag) vi har ju all tid i värden (nästan). Och det är ju faktiskt snökaos i syd Sverige så det känns ju inte så fel. Och att säkra husbilen inför stormbyar på Kattegatt med en mishmash av inventarier är ju skönt att slippa.  Så packa upp och packa in så vi klarar natten, sedan drar vi.

Ja men nu så är vi på G! Solen skiner, vägbanan är torr och livet leker. Äntligen, vilken känsla! Mot färjan, mot äventyr. Mängder med tankar och idéer snurrar i huvudet. Ska vi åka öster- eller väster ut? Det lutar i nulägen mot västerut, I love France även om det är översvämningar i norra delen och att det ska vara blockader av franska bönder på vägarna nästa vecka. Demonstrationer mot diselpriserna har jag förstått. Rätt komiskt nu när svenska priser närmat sig de ”låga” franska. Kanske en kan få vara lite delaktig? Jag har som fd. bonde alltid varit nyfiken på deras vågade aktioner i protest. Jag kan ju faktiskt köra traktor 😊

Men stop! Nu är det för bra…
– Hej jag heter Emma och ringer från Stena Line, jag tror att jag pratade med dig igår? Tyvärr så blev även denna färjetur inställd… ja, tekniska fel...
Ja men vad bidde det då då? Färjan nästa kväll (hoppas vi innerligen) och en massa härlig tid. Det fick bli ett stopp i Gisslaved då det hade 50 m banor och äntligen ska jag simma, det var så länge sedan. Jag tänker mig att hänga på låset med pensionärerna och bara njuta. Vi börjar med att ta en kall promenad för lilla Gisslaved (-12 grader). Men åter igen…

Wath the häck! Nä, badet öppnar först klockan 14:00! Vad gör en i Gisslaved? Vi har nu halkat fram Storgatan och åter, det känns som om vi ”kan” Gisslaved. Så nu sitter vi här med frusen ”spolarburk” och väntar på att gå lös med våtservetter på vindrutan för att köra vidare mot metropolen Halmstad imorgon. Mot nya äventyr!