Nåja, vad är en tur mot bergsbyar i Spanien? Den kan ju vara fruktansvärt nagelbitande… och dö-jobbig…. och svindlande och alldeles, alldeles underbar (när en väl kommer fram)

Vad gör en inte för att få sig en kaffe? Jo en tar en häst och rider till fiket och fixar en take away! Den korpulente ryttaren har därefter klara problem att få hästen att samarbeta under fikat. Så pinsamt… vi stoppar med cyklar mitt i gatan, bilar tutar, panikförflyttning, hamnar i blomrabatten samtidigt som en försöker kväva ett bubblande skratt och mobilen fastnar i bh:n, ja det blev ju ialla fall en ryggtavla 😊 Via serpentinvägar över berg och djupa dalar har vi lyckats ta oss till den lilla bergsbyn Elche de la Sierra med drygt 3900 invånare i området Parque Natural de las Sierras de Cazorla, Segura y Las Villas.

Nu gillar vi läget, här finns allt vi kan önska!  Inklusive två fria swimmingpooler (de gröna kvadraterna) och så den poserande mannen, såklart 😉. Men om jag ska vara riktigt ärlig så går våra känslor isär iallafall när det gäller att åka serpentinvägar med stup efter sidorna, en älskart och den andra är skiträdd. Men eftersom det är så otroligt vackra vyer och spännande byar så är det värt att åka med fjärilar i magen 😊.

Bästa lördagsmorgon med ”Spanarna” och därefter veckans huvudbry ”Melodikrysset”, woho så nice!

Jaha, vad har denna lilla by att erbjuda då! Nja inte så mycket som city, några butiker, fik, enklare ”mathak”, pubar och så en imponerande kyrka mitt i smeten, såklart! Kyrkan är från 1700-t i neoklassisk stil och byggd nästa helt i sten. Och så alla mysiga gränder där en t.o.m. får köra med husbil, i båda riktningarna!

Och som sig bör så har alla städer med några tusen invånare minst en Bazar, vilket verkar ersätta våra loppisar. Där finns ”allt” en inte viste att en behövde, importerat från Wish, Amazon mm. och det finns faktiskt en viss ordning i kaoset (i alla fall från början).

Efter att ha gått i bergen och på landsbygden så är det läge att besöka en turistattraktion nästgårds Cascada Letur (ett vandringsområde med fina vattenfall). Enligt Google ser det ut att bli en behaglig tur, visserligen över några berg men rutten beräknas till 1 h enkel tur med cykel, så får det bli! Eftersom det är en vindstilla dag med full sol så packar vi ett par liter vatten och lite nödproviant (en har ju lite erfarenhet av hur det kan gå). Fantastiska målningar pryder alla tänkbara portar till byn, så lite svårt att låta bli en pose 😊. 

Mitt ute i ingenstans så dyker en begravningsplats upp. En kan inte låta bli att beundra dessa smarta och vackra begravningsplatser (även om det mestadels är plastblommor). I mitten fanns en vacker park och runt om uppskattningsvis 30 liknande gångar med familjegravar och under tak i tre nicher, så otroligt praktiskt. Som jag förstår så förvaras kroppen (eller askan) vanligtvis 1 – 50 år i nichen för att därefter flyttas till en gemensam gravplats. Det jag vet med säkerhet är att om du som utlänning dör i Spanien så är det bråttom som den, för inom 24 – 48 h ska kroppen begravas eller kremeras.  

Ut på tur, aldrig sur! Men en har inte riktigt vant sig vid värmen och vindstilla väder så bra sur blev en. Det blev en mysig start på vår tur, vi rullade nedför på en liten slingrig asfaltsväg, nästan helt utan bilar. Efter en gigantisk stigning på en väg som övergått till stenväg fick vi en fin vy över ”vår” stad och odlingarna, uteslutande mandel- och olivträd. Och det var nu vi tänkte att vi är väl uppe på toppen…

På toppen var vi men sedan gick det nerför för att snabbt vända uppför mot nästa topp. Underlaget var allt utom bra, även fast vi hade mtb-cyklar så gick det inte att nyttja utförsbackarna. Det var lösgrus, större stenar och vägkratrar”. Det var nu som Peder prompt skulle inspektera min påstådda rutt. Ja okey då, en hade kanske inte kollat så noga och den utlovade timmen var nu uppe i 2 h och då hade vi endast 20 minuter kvar till mål, alltså 1/3 av sträckan 😉. Och eftersom det var så otroligt skönt att ta det lugnt på förmiddagen så insåg vi att det skulle bli mörkt innan hemkomst. Till appens försvar så står det att cykelturer inte alltid överensstämmer, för egen del saknas dock bra försvar 😊.  

Så mot alla mina principer gick jag med på att vända hemåt (målet var ändå säkert en turistfälla). Och väl till pass kom den medhavda provianten. Men vilken otroligt vacker tur vi fick oss på landsbygden och i bergen. Lite tragiskt var dock alla fina gårdar vi passerade som var avbefolkade och höll på att förfalla. Nu ska sägas att hemvägen var betydligt behagligare, visserligen gick det konstant uppför till utsiktsvyn över staden, därefter fick en stå och hålla på bromsen men… Stader ligger väldigt högt så vi avslutade envist med att trampa uppför, för att avsluta med en djävulsbacke till vårt hem. Det är då jag inser att det inte finns mycket kvar att ge, bara sista branta backen, knappt styrfart, är redo att ge upp när vi passerar djävulsbackens pub…

-          Kom igen, kom igen… skanderar mellan husen av pubgäster, PÅ SVENSKA! 😊

Ja men den här lilla turen på 3,2 mil gick ju bra till slut!

Vi rullade vidare mot högre höjder och bosatte oss 2 mil västerut i den gemytliga bergsbyn Molinicos med ca 800 invånare. Två större vattenflöden rinner samman till Arroyo de Fuente - Higuera så det fanns faktiskt gott om vatten i byn vilket medför att byn grönskar. Men det strömmade inget vatten i stadens ”ström”, hur kom det sig? Kanske beror det på att de samlar upp inkommande vatten i vackra dammar och säkrar vattentillgången till byn? Men borde inte det medföra att byn längre ner går torre om den saknar har biflöden? Hur som helst så är det inte så underligt att de krigar om naturtillgångar i världen.  

Alltså vilken pärla, extra allt! Att bara planlöst strosa runt i dessa underbara gränder och få historien berättat genom tavlor som sitter uppe i staden. Känslan av att förflyttas i tiden och nästan lite spöklikt, inte en människa i sikte… Förtrollningen bryts då det bokstavligt hoppar fram en äldre herre som saknar både hygien och tänder. Ivrigt drar med oss till sin dörr varpå han kommer ut med en stor hammare och en tygpåse full med mandel. Hamrar fram mandelfröet (mandelträd tillhör rosenväxterna och har frön, trots att det ser ut som nötter med skal) och ger oss provsmakning. Ja, det smakade som all annan sötmandel… HELA påsen för 5 €. Med endast 1 € på fickan är vi nu med sötmandel (dock inte hela påsen). Hans stora besvikelse kompenserades med att vår bästa dörrmatta fick fötter (hoppas att den kommer väl till användning, eller ger bra betalt). Tur det finns Bazar 😊.

En kan verkligen gå överallt i byn. Lite försiktigt tassar vi fram och kollar runt hörnet, är det hemma hos eller kommer vi vidare? Häftiga målningar pryder husfasaderna och de har sitt ursprung från Amanece, que no es poco.

Byn är känd från filmen Amanece, que no es poco (1989) som utspelar sig i byn. Det fiktiva pensionatet är centralpunkten i filmen och likaledes stadens stolthet. Filmen är en komedi där stadens invånare vägrar följa överheten, vilket leder till en massa ”tokigheter”. Som hyllning finns 10 olika scener uppmålade och andra konstnärliga kännetecken från filmen pryder staden.

Ja nu kan en ju tänka sig att ALLT är en dans på rosor… Det är svinkallt här uppe i bergen! Till att börja med så finns det ingenstans att fylla på gas i området, vilket innebär att det lilla vi har ska räcka till matlagning och kylskåp så länge som möjligt. Så ganska tufft att stiga upp på morgonen 😊. Så det är bara att värma upp sig med en topptur i de fantastiska omgivningarna! Rutas Bujero – Molinicos står på dagens program, 12 km med 342 m stigning och en beräknad rutt på 3 h (4 km/h nja, mycket skeptisk till det). 

El baguette y agua i ryggan, vi ger oss av. De +4℃ är nu ett minne blott, det är linne och shorts som gäller. En liten stenig stig leder oss stadigt uppåt och oavsett hur långt upp vi kommer så finns det odlingar med mandel- och olivträd. Hur bönderna lyckas ta sig med traktor till odlingarna är imponerande. Med det går faktiskt vägar med vägnummer ABXXX(X) upp mot topparna och dessa vägar får även vi köra på (dock inte att rekommendera då de bitvis har eroderat bort). Det är vårharvning som gäller just nu för att luckra upp ”jorden”, eller de stenar som träden otroligt nog kan växa i. En kan inte låta bli att imponeras av de etageodlingar som en gång i tiden kom till (utan traktor).

Leden tar oss till ett välplacerat klocktorn som har sörjt för ”tiden” i flera olika byar. Från tornet så skymtar en av de alla övergivna bergsbyarna. Oklart hur länge byn har förfallit, att döma av byggnadsmaterial så är det inte många decennier då bl. a. spegeldörrar delvis sitter kvar.

Å så når vi vårt mål El Bujero på 1090 m med imponerande panoramavy över Elche de Sierra och Letur. Dock inte målet för turen, nu bär det vidare över berget för att slutligen inta Molinicos från andra sidan. En fantastisk upplevelse, 20 000 steg, lite stumma i benen och 5,5 h senare intar vi hemmet 😊.

Vi fullkomligen älskar de olika bergsbyarna, vilket kanske är lite främmande? Efter 7 veckor på rull har vi mött en svensk och det var vid IKEA 😉. De som rullar här kommer från E, D, NL, F, B, CH, GB och ILR inte en endaste S (en börjar bli lite registreringsskyltsskadad). Hurusom så var målet att lära känna så många bergsbyar som möjligt i detta område men…Nu väntas minusgrader och snö! Så vi rullar nerför bergen mot några plusgrader, regn och sämre luftkvalitet, fyller på gas till värmesystemet och inväntar nästa varmfront (nästa vecka). Det lutar åt ett nytt puzzel 😊. 

 

 

 

 

 

 

Träning och ohälsa - att må bra i en oplanerad vardag på rull 😊

 

Jag älskar att smyga upp på morgonen för att jogga ner till stranden, springa i den fuktiga sanden till vågornas brus när solen stiger i horisonten. Sjöfåglarnas skri ljuder i samklang med fiskebåtarnas stånkande på väg in mot hamnen med dagens fångst NOT! Jag hatar att springa! Så hur gör en för att hålla igång kroppen? Ja det finns många bra sätt, men på en plats med andra så känner en sig otroligt iakttagen och just nu har vi hamnat med andra husbilboende som sitter med morgonkaffet och inväntar dagens morgonshow, orkar bara inte! Lidl hade bra pris på träningsband som en kan träna många muskelgrupper med på liten yta så det fick bli ytterligare en investering på saker som en inte tänkt på att ta med hemifrån. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort, jag ”dör” nästan av detta minne. Vi jobbar hårt på smidigheten just nu 😊. Men nu är alla inte lika brydda. Det verkar vara en trend i Nederländerna där en varje morgon går framlänges, baklänges, sidledes i olika formationer samtidigt som de räknar steg, stannar upp filosoferar vilket pågår under ca 30 minuter. Trend eller har vi haft turen att träffa på lite annorlunda människor? Eller ”puckon” som jag hörde någon säga, eller kan övningen heta så?

En lyx som jag kostar på mig är att köpa färskmjölk till kaffet, vilket är lite udda. Det vanligaste och mest ekonomiska här är långtidsmjölk som ser ut som rengöringsmedel i hyllorna och smakar som de där småkapslar som finns…sött som tusan. Eftersom 1L är mer än tillräckligt och inget får förgås så blir det utmärkta frukostpannkakor. Ekonomiskt och bra men… såklart ska det hängas på låset till affären och köpa oförsvarlig Nutella till priset av 5L mjölk ☹. Ja det går ju så där med den ekonomiska kalkylen.

Så äntligen kom regnet, åtminstone till Molina de Segura! Det är ingen vacker syn när t.o.m.  palmerna slokar och de tåligaste växterna som Kålmolke (Mjölktistel) får fronta som prydnadsväxt. Men även fast det smattrade ordentligt på taket i ett dygn, så blev vätan blott en droppe i havet. Ett måste för oss är att ge sig ut på tur även om det regnar, regnställ på och upplev annars blir en tokig av att hålla sig still på en så liten yta. Men det går ju också bra att festa till under luckan som dessa glada tyskar (så klart) 😊.

Don Antonio kom till staden 1960 och blev stadens ”Starke man”. Med många järn i elden (rikslärare, krönikör, politiker mm.) med fokus på kultur och historia utnämndes han till officiell krönikör och adoptivson i Molina de Segura och hedrar nu stadens bänk. Det händer en hel del på dryga 60 år och det är inte utan att en önskar att det kommer någon ny inspiratör och lyfter staden.

Så vad har då denna stad att erbjuda? Som vanligt är det växterna som utmärker sig 😊 Staden pryds av ”flaskträd” som visade sig vara Mayafolkets heliga Kapokträd! Ojoj så häftiga, inte minst de gigantiska taggarna (tillbakabildas med åren) som pryder både stam och grenar. Kapok kan växa 4 m/år och nå en höjd av 70 m med enorm diameter vilket passade utmärkt till Mayafolkets kanoter. Trädet kallas även för ”bomullsträdet” då dess pennfrön i riklig mängd innehåller fibrer som är ”allegifria”, resistenta mot mögel och kvalster. Perfekt till kuddar, täcken och tvål vilket det används till idag. Dessutom har pressade frön hög flytförmåga och används till flugbindning (fiske). Och så erbjöd staden såklart en vacker LÅST kyrka ☹. Men inte spelar det så stor roll då de faktiskt ser ganska lika ut inuti, vackra men lite förutsägbara. Då blev det betydligt mer spännande att tjuva skott, för nu har jag laddat för att få ett grönskande hem. Och det ska sägas att det inte är det enklaste att nypa skott i ett land där det finns ögon ÖVERALLT!

Efter regn kommer solsken och nu var det läge för det som lockat oss till platsen, att cykla längs floden Segura som har sina källor nära Santiago Pantones i Andalusien och mynnar ut i Medelhavet med en längd av 325 km. Sträckan räcker till och det såg lätt ut att följa floden, vilket det INTE var! Alltså, med en motvind på 15m/sek kämpade vi oss till mysiga Ceutí. Trots att dagen såg perfekt ut så kan skenet bedra och det är nu en kommer in på problemet med luftföroreningar, som faktiskt påverkar ens mående rejält. Det var först nu som vi blev varse att det inte räcker med att planera färden efter önskat väder och upplevelser, en måste även ha koll på luftkvaliteten. Det blev några kämpiga dagar med huvudvärk, påverkade slemhinnor och tjurigt ”tycka synd om humör”. Antar att lågtrycket la sig som ett lock över området. Men efter ett dygn i medelgod kvalitet så var det som bortblåst 😊 (tveksam till den glada minen för problemet är enormt).     

I Ceutí fanns enligt sägen gott om arkeologiska lämningar från den ibreiska perioden ”Cabezo del Catalán” som tyvärr utjämnades till förmån för jordbruksmark så sent som 1960. Endast en liten del bevarades och kan skådas genom väl skyddat glas. Hurusom så är det en mysig stad med marknad och lokala hak som inbjuder till möten med lokalbefolkningen. Vi hade en plan på att eventuellt flytta vårt hem till denna plats men ville reka läget efter att vi varnats för att bl. a. svenska husbilsåkare tagit över platsen och vidare beskrevs som ”resandefolket”, i inte allt för smickrande ordval. Vi som kommer från landet lagom, kan detta verkligen stämma? Lagom uttryckt så kan en intyga att placet var ockuperat och, NEJ där vill VI verkligen inte bo, när vi väl lyckats att ta oss till spännande och vackra España! Och där tog motvinden tag i oss ordentligt, tack och bock så blåste vi hemåt 😊 

Vi rullade vidare mot bergen och god luftkvalitet närmare bestämt Caravaca de la Cruz. Här prunkar åkrarna med mandelträd, så vackert! Och vi bockade av en bitter lärdom, vita blommor verkar vara sötmandelträd och de med rosa blommor bittermandel.

Så det här med att prata språket… Det är lite si och så med min ”Duolingo Española”, en kan många ord men har svårt att få ihopa meningarna när en väl försöker prata. Men det är kul att snappa upp lite samtalsämnen som flödar i ett rasande tempo. Så vi är på affären och jag läser innehållsförteckningar och förstår faktiskt vad vi inte ska ha då en spanjorska börjar prata med Peder som snabbt vidarebefordrar henne till mig och nu går det snabbt och jag fattar ingenting! ☹ Varpå hon visar en bild på en bil, oh nej det är inte vi som står i vägen. Men jag kan ju ordet BIL på spanska ”carro” eller ”auto” vilket är superlätta ord så VARFÖR? Då slog det mig, samma Duolingomorgon så introducerades ett nytt ord för bil: el coche! O ja, jag tränade skriftligt och muntligt minst 10 gånger på el coche men vad trött jag blir…   

Nu börjar det likna något 😊. Vårt enda mål var god luftkvalitet, att gå topptur och gärna en mysig bergsby. Så vi rullar ivrigt in i den på kartan lilla staden som omges av berg och kör efter vägbeskrivning utifrån app. Det börjar brant som fasiken uppför på en bakgård och det känns inte bra men… vi fortsätter och vägen blir smalare för att till slut vara för smal med branta kanter och ingenstans att vända. Då uppenbarade sig en bekymrad señor mitt i vägen och på spank/fransk/engelska lyckas vi att först varandra och ja till slut lyckades vi trixa oss rätt (dagens pulshöjare). Nu bor vi i supermysiga Caravaca de la Cruz som visade sig vara världens femte heligaste stad, perfekt för oss 😉 med lagom blandning av gammalt, nytt, kanal (som tyvärr är mestadels torr) och berg med många inbjudande vandringsleder.

Det är söndag när vi anländer och allt är stängt med undantag av krimskramsaffärer, restauranger och kyrkor (faktiskt). I staden finns många medeltida byggnader och ett pittoreskt torg. Alla städer vi besökt är utsmyckade med typ marmorplattor utomhus, så läskig halkkänsla vilket nyttjas väl av bilburna här, som gasar på lite extra. Och helt galet så får en åka överallt (nästan), så mitt på torget kommer två bilar sladdandes och i vanlig ordning så hann vi inte ta någon bild eftersom vi hade fullt upp att komma undan. Detta vore EPA-dunkarnas himmelrike! Ivriga tar vi oss upp mot borgen genom alla mysiga smala gränder som är byggda lite som labyrinter, med blindgångar. Kul när vi var två, mindre kul när jag ensam virrade bort mig (i shorts och linne) och kände mig iakttagen, förföljd och alldeles för lättklädd. Tack och lov lyckades jag hitta ut och det är faktiskt väldigt mörkt, kallt och ensligt i de trångaste gränderna, även mitt på dagen.

Väl uppe på toppen står den pampiga kyrkan El Santuario med det legendariska korset, La Vera Cruz. Enligt sägen så skedde här ett mirakel år 1232, då stadens muslimer höll kristna som fångar. En fängslad präst blev ombedd att hålla en nattvard men saknade kors, varpå två änglar kom flygande med ett kors. Så korset sägs innehålla en bit från Jesus kors, vilket gett upphov till pilgrimsfärder. Även statyn föreställande en vinhäst i aktion kommer från historien då de kristnas dricksvatten förgiftades. Några fångar lyckades fly och komma tillbaka till häst med stora mängder vin som blandades ut med vattnet som därmed ”renades”.  Nästan full pott på det besöket förutom att en inte fick fota i kyrkan (korset fanns där) och en hejdundrande festival Día de Caballos del Vino (1 maj) då smyckade hästar galopperar genom staden med ryttare springande bredvid (likt statyn).

 

Efter galopperandet så ska korset badas, vilket sker i El Tepmplet (även kallat El Bañadero ”badet”). Det avslutas med ”vattenfestival” då det heliga vattnet sprutas över folk och djur, vilket ska göra framtiden ljus för dem 😊. Den vackra väggen intill fontänen pryds av levande blommor vilket skiljer sig från stadens övriga prunkande ”mattor” som består av plast, det är konstgräs överallt. Ytan med statyer utgör skolgård! Närmast byggnaden kör bilar och i mittenytan flanerar folket. Även utomhuslektioner hålls på promenadstråk, vilket gör att en får runda eller gå andra vägar. Det som däremot är väl tilltaget är parkeringsytor.  

Nog med kulturellt för nu ska berget intas, äntligen! Den utsedda bergstoppen Buitre 1426m tornar upp sig bort i horisonten och precis som i favoritsagan Resan till landet längesen är det mycket längre i verkligheten än vad det ser ut som på bilden. Vi går och vi går. På turen upp finns två äldre ekoparker och VATTEN som dock visar sig vara odrickbart?! Hm första gången vi går i berg och inte kan dricka vattnet.

Efter en underbar tur når vi foten på toppen där leden tar slut, nu krävs klätterutrustning för att ta sig vidare så vi ger upp och vänder hemåt. På nedvägen skymtas staden mellan kullarna, inte fullt lika kul att ta sig nedför, men vackert. En skön tur blev det och med facit i handen så intygar mina tår att den räckte gott och väl!

Lite besviken blev en när kompassen endast visade 1160m men desto gladare när källan till himmelriket uppenbarade sig i detta vin och ölblaskland. Vi har råkat på en pub i landet som skyltar med Guinness, dock med tomma tankar ☹ Så en belöning för dagens strapats skulle sitta fint på en ”riktig” pub som visade sig vara en stängd prylbod 😊

Ytterligare en bock på vår lista, vi har tvättat! Efter 6 veckor på rull så var det nu dags packa ryggorna med all smutstvätt och besöka en av alla de tvättautomater som finns och det var ju inga problem, så smidigt! Glöm alla sorteringsregler som finns och så tjoff, tryck in i rubbet i maskinen, mata in 5 € och 40 minuter senare tjoffa in i den gigantiska tumlaren och där tog pengarna slut (3 € räckte till 22,5 minuter) men vad gör det när en investerat i tvättlina. Och laglydig som en är så hänges inga kläder utanför boet, så med tvätt i hela garaget och i bilen försöker Peder fixa lite mat, det gick bra 😊  

Nu tänkte vi att det är dags att rulla vidare till nästa bergsby dryga 1000 m upp (har liksom fått smak på detta) när en i skrivande stund inser att vi inte dammsugit klart denna lilla pärla så får det bli ett dygn till. I Fuentes del Marques finns den endemiska eken Quercus rotundifolia i den vackra parken. Eken som är betydligt mindre än vår imponerande skogsek Q. robur var kul att se även om parken i sig inte imponerade så värst (en är väl lite kräsen). Men en ekorre i tallen lyckades vi i alla fall locka fram.

Ett mysigt grottsystem ledde in oss i parken och stigarna gick längs rinnande vatten. Hm staden saknar rinnande vatten i kanalerna, hur kommer det sig att det flödar så rikligt här? Jo det visade sig att vattnet leds ner från bergen i rör för att släppas lös i parken, varpå det absorberas och dunstar på vägen till staden. Vi är så imponerade över detta land men det kan ju inte vara bäst på allt 😉.     

Å nu så har en fått tag på jord till de ynka skotten, så det får en väl se som en bra start. Sitter här och ”siestanjuter” när ”Harry” dyker in. Vårt lilla hem är inringat så det syns i bild och då har Harry inte spänt musklerna än med sina slideouts, vilket gör hen till en lyxvilla på rull. Ojojoj nu blir det action… bilar dyker upp från ingenstans och åker lovar runt ”Harry”, det börjar tissla och tassla, gubbar står hukande vid sina bilar och spanar. Den före detta största bilen som nu går under namnet ”Lillprinsen” burrar upp sig och rullar ut sin vespa. Än bättre blir det när Harrys ägare går iväg en sväng, då börjar gubbarna sprätta runt Harry och ruska på huvudena. Ja vi har hamnat i en hönsgård! Dags att dra vidare mot nya äventyr 😊

Längtan, ekonomi, första svensken och förfall…

Fy skäms! Hur kunde en vara så otroligt korkad att en inte tog med en endaste växt hemifrån? Var så på gränsen till att göra det men orkade inte lägga energi på att göra smarta lösningar i vinterrusket. Nu drar det i de gröna fingrarna men blommor och frön hittar en inte gott om här om en inte är ute efter ett citrusträd, och det blir för trångt (dessvärre). Och det svider i snåltarmen att lägga pengar på de ynka växter en sett i butikerna (när en bara hade haft att välja och vraka hemifrån). Och det där med ekonomi tänkte tjänstlediga vi dela med oss av (och lite annat praktiskt och opraktiska tingelser), nu när det gått dryga månaden sedan vi gav oss av. 

Men först kan en inte låta bli att förundras lite över dessa flummiga (oftast äldre herrar) som är vanligt förekommande i kassor här. Träffade på en smått förvirrad señor på en mack. Först tog det 10 minuter innan han lyckades få på gaspumpen, därefter så ringde telefonen samtidigt som han tog betalt och jag fick dagens kvitton 😊 till köns förtjusning när en förbryllat sa Gracias…

Mackar har en besökt en hel del och det är ett himla sökande efter billigaste dieseln och det är värt mödan för priserna har varierat från 1.21 € -1.59 € alltså en skillnad på 4.30 kr/L och då kan mackarna ligga bredvid varandra. Då tänker en kanske att det är de obemannade mackar som är billiga… Delvis stämmer det (de har ingen station att gå in i), men vi har inte råkat på någon obemannad mack för det finns alltid en ”stationsföreståndare” som är villig att hjälpa till. Dieseln har kostat oss 5300 kr första månaden och gasen till mat, varmvatten och värme 900 kr (det var skitkallt i Frankrike och norra Spanien) och vi har tagit oss 320 mil. Det kommer ju såklart jämna ut sig för 2 veckor senare har vi fortfarande inte fyllt på 😊.

Vi har hamnat i koma vid IKEA i Murcia! Och det har ingenting att göra med att vi nu träffar på den första svensken efter dryga månaden på rull. Inget ont om platsen i sig, helt suveränt med färskvatten, sopcontainer, toa- och avloppstömning (svart och gråvatten) och till en kostnad av 0 €. Liknade platser finns det gott om i städerna med vissa restriktioner, det får inte bli en campingplats! Vilket det såklart är, folk bor där mer eller mindre permanent. På vissa ställen är det till och med så att lokalbefolkningen saknar parkeringsplatser eftersom los turistas breder ut sig och ja, det är ingen vacker syn med halvnakna solande turister vid grillen och sittandes på gatan ☹. Med andra ord: Välkomna, här får du stanna i 48 - 72 h (lite olika), men du får INTE öppna fönster, ställa ut campingmöbler, grilla, gå med bar överkropp, ja tjena! 

FY TURIST! Katalonien går in i nödläge! Vattenrestriktion, visserligen i Katalonien 50 mil norr om oss så nu gäller max 200L/person/dygn. Detta kommer såklart att påverka lokalbefolkningen trots att den genomsnittliga Barscelonabon vanligtvis endast använder 160L så räcker inte vattnet till för att bevattna grödor, industrier mm. Och torkans spår syntes tydligt i naturen då växterna stod slokande med skrumpnande blad. Hur kommer detta sig? Jo, det är faktiskt turisternas fel, eftersom hotellen använder mycket vatten till att t ex fylla olika pooler, hela 370 – 545 L/person/dygn (fler stjärnor = mer vatten). Vi kan stolt intyga att vi INTE bidrar till fördärvet då vi i nuläget endast förbrukat 15L/dygn, förklaringen är SNABB och SNÅL framför allt som har med vatten att göra. Men det är en halvsanning för börjar en räkna in alla produkter som vi köper som innehåller vatten så räcker inga 15L 😊.

Det hela fördärvet började med att vi var nyfikna på hur IKEA såg ut i España och att jag ville köpa lingon. Annorlunda var det och väldigt dyrt. Men när vi väl började reflektera så visade det sig att vi nog inte varit på IKEA på några år. Så efter en prisjämförelse på typ TUSSÖY, HÅVERUD mm. så är det 20% billigare här. Jag funderar skarpt på att be nästa person som säger VA? när jag försöker göra mig förstådd, att uttala IKEA:s sortiment 😊. Och ja, det är IKEA-öl, 1,5 € för en simpel lager, motsvarande i butik 0,3 € (2 € på pub), men ändå. 

Alltså, vi tar verkligen seden dit vi kommer MEN…vi kunde ha hamstrat ännu mer än vi gjorde speciellt kaffe, knäckebröd och SNUS! För oj vad vi kommer att sakna det när förrådet sinar. För kaffe nja och 500g á 70 kr, knäcke och snus inget alternativ att ens överväga, men som sagt en får ta seden dit en kommer 😊. 

Lax från exklusiva Norge finns i alla butiker så även på IKEA. De gör väldigt fin reklam här om landet från up north. Och ja, lax verkar vara en lyxvara (som sig bör) bland all annan fisk, men… Det andra landet up north gör också reklam för sig på IKEA med sill?! Funkar kanske inte lika bra på det spanska tapasbordet (tack du store så såg vi ingen surströmming). Men det verkar lite som om de glömt bort fina Sverige ☹ åtminstone vår flagga.

Och nu har en säkrat havregrynsgröten och köttbullarna med den dyraste lingonburken innehållande några ynka lingon, hoppas bara att smaken påminner. Nej en är inte bitter, speciellt inte när en har frysen full där hemma 😊 en kan ju inte komma ihåg att få med allt som en inte hade en aning om att en skulle sakna.

Såklart blev det en tur på cykel 6 km mot Murcia! Vilket i vanlig ordning inte på långa vägar räckte (naturligtvis skyllde vi på mobilens GPS och dessutom dog min mobil). När vi väl kom fram så var hela innerstaden avspärrad inför ett maraton. Kul att vara med och heja på löparna när de släpade sig över mållinjen. De som redan kommit i mål satt på stadens torg och återhämtade sig med ett glas. Och visst var det mysigt i staden där vi strosade runt för att sedan FAKTISKT lycka ta oss raka vägen hem.

Detta fenomen är vanligt förekommande, folk har tagit som uppgift att mata hemlösa katter. Apropå mat och dryck så prisar vi fortfarande den fräschör som finns i alla diskar, inte en skämd frukt/grönsak (vilket är vanligt förekommande i vår lilla bys två butiker up north) och priserna är i genomsnitt 20 % billigare här. Då vår stora hobby är att brygga öl så får vi inte ihopa det, vi brygger inte till den låga kostnad som ölen kostar här, dock smakar den inte lika gott 😊 men påminner om malt och humle. Vinet klagar en inte på, vad sägs om en flaska för 1 €? Eller en Cava för 2 €? Då jag faktiskt är lite kräsen, så går en upp 1 € så smakar det mer än bra, bättre än ölen 😊 

Och så den sista kostnaden när vi nu sammanställt första månaden, som definitivt inte är försvarbar och som måste bantas 6900 kr! Alldeles för mycket himla gott det finns att äta och dricka 😊 Helt sjukt för vi lagar all mat, var är boven? Vi går i gång och börjar spekulera, kan det vara småhandlande och att en endast lagar mat för en måltid? Som försvar 600 kr är investering och 300 kr förbrukningsmaterial, så i runda slängar 6000 kr. MIN målsättning är att klara 10 000kr/månad inkl. allt så…

SKÄRPNING!

/Ekonomiavdelningen

Och nu till den verkliga orsaken till förfallet! När jag vill koppla av eller är avkopplad (som nu är fallet) så har jag ett behov av att lägga puzzel! Ja det låter helt sjukt (vilket min käre sambo instämmer) men jag bara kände att nu har jag kommit till det stadiet (och ja, jag har puzzelmatta och flera olagda puzzel hemma, men de är ju inte här). Så största utmaningen var att få tag på en puzzelmatta (så en kan rulla ihop puzzlet utan att det blir sabbat). Och nej, de hade ingen aning om vad jag menade när jag frågade efter estera de rompecabezas eller afombra de rompecabezas, kanske blir de matta (de går iväg för att återkomma skakandes på huvudet). Och Peder blir lika matt, tills han faktiskt engagerar sig och kläcker: träningsmattan! O ja den funkar ju hur bra som helst till att rulla ihop puzzel med. Så vi blev med puzzel och smart nog 😊 hittade vi (jag) ett 1500 bitars som engagerade även min sambo och dessutom hade exakta måttet på vårt bord (tack Bosse). Såååå vi blev fast i puzzelträsket i dryga 2 dygn (då vi åt vid diskbänken) och konstaterade att det skulle pryda väggen i vårt bryggrum varpå vi insåg att vi får lägga det igen, hemma 😊

Och nu har en fastnat där… Vi sitter nu här i halvskuggan (23℃ och skitvarmt) tillsammans med de som jobbat färdigt i sina liv. Och ja, nu har vi stått här otillåtet länge, och möblerna är ute och jag funderade faktiskt på att grilla lite lammracks idag, men nu är gränsen nådd det får bli köttbullar med lingon. Oj nu reste de på sig, o ja det blev lite boule.

Nu får det vara nog! Tack och hej charmiga Murcia i morgon ska det bli molnigt så då blir det till att ge sig ut på rull, mot nya vyer och nya möjligheter 😊