fredag 19 april 2024

På rull i sydvästra delen av Spanien med turistmagneterna Ronda och Setenil

 


Härliga njutardagar blev det i Peñarrubia (Camoillos). Det tog emot att rulla vidare när värmeböljan med svalkande nätter behagade oss där vi boade in oss i olivlunden.  

I bakåtlutat läge observerade vi gamarna som cirkulerade med vindarna. Men det funkade ju så där tills det böjande krypa i kroppen, så tuffa turer (eftersom det var närmre 30℃) blev det till fots och med cykel.

Hela Andalusien grönskar och prunkar hel maxat. Vallmon lyser upp både fält och vägren. Men det blev vardag och förhoppningsvis mindre folk i den populära turistmagneten Ronda, så vi rullar.

Vackra Ronda ligger vilande på dramatiska klippor utmed en ravin som bildats av floden Guadalevín.

Staden delas av den 120 meter djupa ravinen el Tajo och hålls samman av tre broar. Den första bron är romersk och byggdes för över 2 000 år sedan.

Puente Nuevo (den nya bron) blev klar 1793 och är själva huvudattraktionen med turister och åter turister. Och vill du ha den perfekta bilden så kostar det, inträde såklart!

Ronda – turistfällan delux! Vi kunde inte motstå frestelsen i 28℃ att dricka säkert Spaniens dyraste öl á 4€, men den svalkade gott 😊.

I den nyare delen av Ronda pryds gavlarna av dessa målningar, så fina!  


Mindre fina är alla dessa ”sopstationer” som finns utplacerade, till exempel denna vid ”vår” parkering. Men det är så FASCINERANDE hur dessa ställen ÖVERALLT fungerar som återbrukscentraler. Där slängs ALLT och som i detta fall kommer mannen med all möjlig ”skräp” som han dumpar och samtidigt plockar åt sig ett fint hyllsystem ur tunnan. Det var inte lätt att motstå frestelsen att plocka med sig den barnbokssamling som mannen dumpade, Peders hysteriska läte avgjorde saken 😊.


Vi rullade från hysterin för att njuta lugnet ett par dagar i Arriate en liten by mittemellan Ronda och nästa turistmagnet.


Den mysiga staden med dryga 4 000 invånare, där nästan alla hälsar med ett leende på läpparna och är allmänt trevliga och hjälpsamma.


Och det är inte ett dugg konstigt när señora parkerat sin bil mitt i korsningen och vinkar glatt när gasbilen försöker tråckla sig genom kurvan samtidigs om lastbilen får slå på en tvärnit i en tutande symfoni.

Eller när två militärer blir utsända att köpa upp ca 50 flak öl på Lidl á 3 kr när det krisar på puben som kränger dem för 22 kr styck 😊

Runt staden så betar de Iberiska svinen som blir till de finaste jamón ibérico de bellota. Och förutom gräs så är det bellota (ekollon) som utgör grisen basföda innan den blir till utsökt, marmorerad, nötig jamón.

Och storken den är bara en sådan häftig prydnad där den sitter i sitt bo och putsar fjäderskruden.


Och nu är det dags att rulla vidare men på andra sidan gatan pågår något så härligt! En señor, abuelo kommer promenerandes med sitt barnbarn, mycket uttråkad och tillsynes obekväm. Efter 30 meter vänder de hemåt, varpå barnet sliter sig och vill leka. Det blir en kamp om lek eller hemgång, vilket barnet vinner med råge. I över en timma leker de i hörnet - tittut, nu kommer jag och tar dig, kurragömma. Svårt att förklara men så mycket kärlek och det gör min dag.

Men vad är en dag utan spänning? Nu ska vi ta oss ut ur denna lilla by vilket börjar med den vänstra bilden då vi rullar nerför en gata med minsta möjliga marginal i korsningen där en vit skåpbil ger oss 10 cm tillgodo (när en vikt in skåpbilens backspegel).

Därefter fortsätter vi nerför den smala gränden med stolpar och blomsterlådor läskigt tätt på båda sidorna.

För att avsluta med ett enkelt val runt ett blint hörn. Den hjälpsamma damen (i bild) springer fram och vinkar oss glatt vidare runt hörnet, samtidigt som en señora kör uppför backen med sin lilla bil och vi blir stående i nerförsbacke med nosen mot hennes bil. Nu kan en ju tro att ”störst går först” men nej så klart inte! Trots att den hjälpsamma damen och vi tydligt förklarar för den backobenägna damen att en backar inte runt hörn i uppförsbacke med husbil så är det exakt det vi gör, till slut 😊. Och det slutar inte där, nästa passage är uppför en smal gränd där en endast kommer uppför med fart. Och med kvinnans tips att invänta fler bilar och haka på så fixar vi det galant. Herre min je, nu behövs ingen mer spänning den här dagen!

Vi rullar till Setenil de las Bodegas (staden med berget som tak), så häftigt annorlunda! Under de utskjutande bergstaken avlöste restaurangerna varandra. De mörka fläckarna i taket var borttagna svalbon (klipporna är kända för att hysa svalor, men livar inte så bra med födointag).  


Mysiga promenadgränder, rent och vackert. Dessvärre så är det katastrof när en avviket från turiststråken med stenras, klotter och mängder med skräp trots att det finns stor potential. Vi såg oss mätta på stentak och rullade vidare (resan till Setenil räckte med spänning så val av väg fick bli några mil längre till nästa mål). 




fredag 12 april 2024

På rull in i Solkusten och ut igen, från Nerja till Antequera och in i bushen.

 


Efter påsken så kom det varma vädret och vi fick oss några härliga dagar med sol och värme i Torrenueva innan vi rullade vidare till solkusten.


Nerja
en liten pärla vid havet där gammalt möter nytt. Målet med besöket på solkusten var efterlängtat, att hälsa på fina BLF och POF. Efter 15-års uppdatering avslutades besöket med guidning av staden och tappas.


Ja vi och städer med massa människor och extra allt går ju sådär, en stund. Och efter ett besök på ett hysteriskt Lidl rullade vi vidare och stannade till i Torrox vid denna fina ”minnesplats”. Efter vägen somnade vi till vågornas brus. Det svalkade gott efter vår varmaste dag hittills i år, närmre 30℃.

Det har dragit in ett väderfenomen som kallas för Calima. Vi kom lindrigt undan med varma vindar och dis samt den starkaste varningen hittills för oss på luftkvaliteten Väldigt hälsovådlig där de faktiskt råder folk att hålla sig inne, bära mask osv. När det vill sig illa så följer mängder av sand med vindarna och rödblästrar allt i sin väg.  


Vi rullade norrut och bosatte oss i Antequera 35 km nordväst om Málaga. Med dryga 40 000 invånare så fanns det mycket att utforska. Vi tog oss ann den gamla delen och begav oss upp till den Moriska fästningen Alcazaba.


Vy ut över staden och omgivningen genom fästningens bågformade port.


Flera fina utsiktsplatser efter gatorna mot det berömda berget med formationen av ett indianansikte Peña de los Enamorados.

 


Och om det gick att förmedla doft så är den underbar från de blommande citrusträden.


Nästa utmaning är att ta oss uppför bergen till El Torcal de Antequera med sina fantastiska stenformationer.


På väg upp blickar vi ut över ett grönt och frodigt Andalusien.


Vi passerar Majada del Fraile (Munkens fårhus) och klippformationerna börjar att utmärka sig.


Rätt så speciella formationer av kalksten (sedimentära bergarter) som bildat tillsammans med vatten och erosion dessa fantastiska ”figurer”.


Olika stenformationer i El Torcal de Antequera har fått olika namn och det är inte svårt att fantisera fram olika figurer.


På vägen ner fanns det gott om blommande vallmofält.


Väl tillbaka i Antequera träffade vi på detta underbara par. Det fullkomligen strålade om dem. Skrattandes förklarade hon att gubben hennes var bra tokig som stannade till lite här som där när hon behövde rejäla doningar för att ta sig upp.


Runt om Antequera finns fler megalitgravar (byggda av stora stenblock). Ett besök till gravarna krävde först ett besök på museet, där vi fick fakta och biljetter till parken där gravarna fanns.


I denna grav har välbevarade fossil hittats som visas på museet. Vakter fanns i gravarna och följde oss varje meter vi tog, nuddade vi något så fick vi tillsägelse.


Det kanske mest häftiga med dessa gravar och olika monument var enligt oss hur de är placerade i förhållande till varandra i exakta vinklar osv. Och olika beräkningar, solens bana i förhållande till årstiderna, klockan och månaderna.


Blommande vägrenar och ängar, Andalusien är fantastiskt vacker på våren!


Utanför affären låg Göran och väntade på husse som var inne och handlade. Oklart om illern verkligen heter Göran men onekligen kom en att tänka på Killinggänget med Robert Gustafsson (Fred Asp) & Illern Göran (för oss som var med) 😊


Nu har vi sett nog och rullar vidare mot Ronda, när vi på vägen ramlar över den perfekta platsen för oss att tillbringa helgen på och det visade sig vara ett lyckodrag.


Vi hamnade vid Observatorio de buitres en Peñarrubia (gamobservationsplats). Och denna rackare var någorlunda medgörlig. Det fullkomligen VRÄKER in gamar, som flest har vi sett ca 40 stycken samtidigt. Men det kan segla in över 100 stycken när de häckar här enligt observatörer.


Puls på morgonen fick jag när denna man med en ganska präktig machete knallade runt husbilen med ½ meters avstånd! Han försvann in bland buskarna… ganska många tankar om vad hans skulle med kniven till.


Stolt berättade den trevlige och helt ofarliga mannen att han plockat sparris som är perfekt till tortillas! Så nu far vi ut och letar, de späda skotten som växer vid stammen tillhör sparrisordningen. Det gäller att ta den tidigt för de grövre blir träiga och får vassa taggar.

fredag 5 april 2024

På rull i sakta mak utmed Costa Tropical – tropiska kusten i España


Med klarblå himmel och stormbyar inledde vi påskveckan i Almería lugnt och utan större spektakel. Påsk är en stor högtid i Spanien och pågår en hel vecka med start palmsöndagen för att avslutas påskdagen. Firandet är väldigt olika beroende på var i landet en befinner sig med parader där alla som har en trumma är välkommen att delta.  


Fiesta stämningen infann sig inte överallt under påsken, då vädret inte var så inbjudande. Ungefär lika inspirerande som en blomsterflicka mitt i folkvimlet en långfredagskväll.


Till fots och med cykel utforskade vi den ganska trötta staden med många fina parker som enligt uppsatta skyltar hölls stängda p.g.a. vädret!? Men Plaza de Toros (tjurfäktningsarenan) var lite pampig och stängd.


Och det gamla stationshuset var mäktigt men tomt och låst. Vilken byggnad och vilka möjligheter! Ett nytt stationshus har byggts intill som har allt, utom charm.


På macken kunde en tvätta typ allt från bilar, kläder och hundar 😊. I staden ringlade sig perfekta cykelbanor som ramades in av en ytterring som vi tog oss ann. Det är som att komma till en helt annan stad. Plast, plast och åter plast. Plast som bygger upp enorma växthus där det odlas tomater, gurka och paprika, bostäder som var byggda av plast och plåt och marken som var full av plastskrot. Och mitt i detta plastmecka bodde folk.


Vi avslutade vistelsen med en marknad och med utsökt färsk sparris i kylen rullade vi vidare på självaste påskafton. Genom milsvida plasttak där Spaniens produktion av frukt och grönt odlas. Eftersom vi befinner oss på sträckan Costa Tropical mellan Almería och Almuñecar så odlas här även tropiska frukter (mango, papaya, avokado), men de växer på träd och kräver inte växthus. Vi kom fram till en mysig liten kuststad Adra där vi mer eller mindre hamnade i regnkoma.


Vi fortsatte till Motril där kustremsan delvis skyddades till förmån för vadarfåglar mellan hav och plastväxthus. En liten oas av lyxhus hade vuxit fram och vi var inte ensamma om att tillfälligt slå oss ner…


…alltså jag säger bara TYSKAR! De ger sig ut på rull med nästan allt som har hjul. Här kom ett äldre par inglidande med en variant av husbil 😊.


Och nu kom värme och sol åter du härliga morgonpromenad längs stranden innan vi rullade vidare. Tur att vädret visade sig från sin bästa sida för sedan påskafton har det inte varit så goa dagar. Vi har slut på snus och har bestämt oss för att vi inte är några slavar under nikotinet, eller hur? Så vi håller oss så långt ifrån varandra som vi kan i en 7 m husbil och pratar minsta möjliga, det här kommer att gå bra!   


Vi far vidare genom det monokulturella landskapet, plasttak mot Torrenueva där en så häftig karg kustlinje möter upp. Dova kluckanden hörs när vågor slår in i de undervattensgrottor som gröpts ur av havet.


Med sin speciella undervattensgeologi som bildades för 6 miljoner år sedan har bildats undervattensdalar i tre zoner 10 m, 60 m till 350 m med olika lutningar och där den djupaste delen fungerar som en sedimentuppsamlare från den karga kusten som eroderar. Denna canyon är nyckeln till den mångfald av växter och djur som finns här i havet.

Och ja, jag gick över den här bron, blicken i skyn och kameran riktad nedåt 😊.


Alltså grejen med den här bilden är att de bygger lägenheter för fullt på denna klippa som är underminerad, jag vågade knappt gå ut på den .


Vägen mot fyren där det blev smalt, toppigt och för stormigt för att ta sig fram, denna gång.


Denna kustremsa har ett lugn och med det subtropiska klimatet är det mycket behagligt. Solnedgången från husbilen och här bodde vi några dagar och hade stranden nästan för oss själva.


Om en vinklar kameran uppåt från havet upp mot bergen så breder Sierra Nevada ut sig. Så vackert då inte allt plastskräp som ligger utmed vegetationslinjen syns, med destination havet .


Och vilken strand, skulle kunna peppra foton av alla dessa fantastiska fynd en letar upp 😊.


Vi tröttnar på esplanaden och folk som har sina promenadstråk där och hittar en pärla bland fågelkvitter, hjortar och getter. Där kan en sitta och bara njuta i solen, så gött och lugnt.


Vi har till och med havsutsikt där vi slagit läger på nudistbadet La Jovas parkering.


Lugnt och skönt och mycket rörelse nattetid (utan att störa), det visade sig vara mötesplats för  älgskogssugna män 😊.


Vi gav oss ut på tur bland odlingar, i växthusen såg vi paprika och chili på gång, tomater som var mogna och slanggurka som redan skördats. Bland träden blommade avokado- och mangoträd, omogna fikon och papayakart.


Och här efter bergsvägar blommar det rikligt. Och gurkorna som inte håller måttet blir till kaninmat.

På rull i sydvästra delen av Spanien med turistmagneterna Ronda och Setenil

  Härliga njutardagar blev det i Peñarrubia (Camoillos). Det tog emot att rulla vidare när värmeböljan med svalkande nätter behagade oss dä...