Vi har rullat in i spännande
områden där de varnar för det iberiska lodjuret! Från att varit utrotad i 30 år
så har den återinvandrat och stammen uppgick till 176 individer i Extremadura 2023.
Härligt och en häftig skylt! En kan ju alltid hoppas på turen att få se en.
Utmed den 100 mil långa Via
de la Plata så tar vi oss i alla fall 20 mil denna vecka 😊. Denna väg är även den längsta av
pilgrimslederna som de alla leder till Santiago de Compostela, 10 dagar
till fots. Det kommer vi på långa vägar inte att klara av att rulla, det är på
tok för mycket att uppleva 😊.
Vi slog läger i minibyn Alange
och storkbona överallt fascinerar oss fortfarande.
Vi vaknade upp av ett himla
liv, vilket visade sig vara skolans OS dag utanför vår husbil. Elever och åter
elever överallt, från förskolebarn till tonåringar som kampade, allt från 100 m
till kast med liten ”gummiraket” med den senast spanska topplistan dunkande
över hela byn😊. Vi gav oss iväg på jakt efter romarspår men fastnade
direkt vid mitt livs första pelargonhäck!
- - Inte ska ni stå där och glo! Gå in, sa den
vänlige el señor. Kan vi verkligen bara klampa på? Jo då, det var bara att gå
in, så det gjorde vi.
Termas Romanas de Alange så vackert med riktig gräsmatta som folk gick barfota på iklädda i badrock. Vi strosade runt fascinerade med full mundering i romarnas spår, dock lite obekväma… Ja men såklart fick inte vi vara där visade det sig, jädrans lurgubbe 😊.
Däremot fick vi besöka den
lyxiga tvättinrättningen från forna dagar.
Dags för att undersöka kullarna
och sjön Embalse de Alange som omger Alange. Och detta genom att
testa en för oss ny app (Wikiloc) som bygger på vad folk rapporterat in. Perfekt,
slippa hamna på privata ägor med hundar som motar bort en. Gratisversionen visar
olika vandringar men inte vår position, men hur svårt kan det va? Ja men det
gick ju inte bra alls, vi hamnade helt ur spår och fick ta oss över murar, genom
gårdar (med ögon i nacken) men hade turen denna gång att alla hundar höll sig
innanför staket, phu!
Det bubblar i staden av entreprenörer,
en gångväg läggs runt sjön, nytt gym á la lyx, en beach med bungalows? Lite oklart
men en turisthylla håller på att skapas men ett är säkert, de är väldigt
duktiga på att söka och få EU pengar.
Så fint och välbevarat,
upprustat och nymålat. På närliggande gator målas, snickras och gjuts det. Efter
stadsvandring och en svindlande bergsklättring några hundra meter upp till stadens
slottsruin rullade vi nöjda vidare.
Mérida välkomnande oss med den fina statyn med mystisk
dimma. Här ska det finnas extra allt från romartiden. Vi hittade en lugn plats
för övernattning med endast 15 minuter till den gamla delen med alla
sevärdheter.
Vi passerade den centrala tjurfäktningsarenan
och därefter utgrävningar av Anfiteatro Romana, Casa Mitreo och
huvudvägen som ledde genom staden på romartiden.
På det maffiga 4-våningsmuseet
fanns det allt och mer därtill. Skulpturen av Ceres, den romerska
jordbrukets gudinna, Statyn tillhörande Mithraskulten en romersk
religion där guden Mithras stod i centrum, relief föreställande huvudet av Jupiter
Ammon eller vackra mosaikgolv från rikemanshus som
återskapats som väggboningar där en av de största och mest välbevarade är
”vagnarnas mosaik”. Och det fanns 100 liknande av varje 😊.
Under museet håller de på att
gräva ut flera romerska hus. Det som fascinerar oss mycket är den teknik som de
använde sig av 200 år före vår tideräkning t.ex. kvarnhjul eller hur de ledde
vatten och avlopp, grymt.
Mycket mätta på utgrävningar
och fynd gav vi oss ut i Mérida och det visade sig finnas härliga
vandringsstråk utmed den mäktiga floden Guadiana (820 km lång) både på
fastlandet och på en ö. Den romerska gångbron sträcker sig över hela vattendraget
och statyn av vargtiken som enligt sägen räddade tvillingarna Romulus & Remus,
som grundade Romarriket och lite annat njutningsbart och sevärt på vår promenad.
Mycket mätta på intryck valde
vi att stanna till över natten på en mack för att cykla in till staden Cáceres dagen
därpå. Och här blev det uppståndelse värre när chauffören till lastbilen behövde
lite vila. Först ska nämnas som förklaring att här i Extremadura finns
det vanlig karta eller MC-karta, och vi har mött nästan fler MC än bilar på
vägarna. Så lastbilen rullar in och det kommer poliser som fjäskar runt bilen
och MC-åkare som fotar sig vid bilen och allt detta bara för att bilen frakter
grejor till Pedro Acosta som kör MotoGP (typ formel 1 för MC). Tänk
vad en 20-årig pöjk kan ställa till med 😉. Vi fick även
förklaringen till alla MC på vägarna då 300 000 åskådare hade varit på
MotoGP.
Cáceres den gamla staden som tillhör Unesco-världsarv var helt magiskt, en hel liten stad i staden med en välbevarad ringmur runt sig. Så mysigt att gå runt trots att vädret var lite smådarrigt och att vi för nu började blir lätt mätta på kultur.
Vi fick nog för ett tag och
valde lite natur (igen). Vi slog läger vid stadens vattenkälla med ett fågelliv
utan dess like och en häftig ljuscorona över Cáceres.
Ja men då var det dags att testa vandringsappen igen, men denna gång med alla funktioner och med vatten att förhålla sig till borde det inte vara några problem. En mysig tur blev det, även om det var flatt och få sjöfåglar. Turen slutade med att vi fick gå raksträcka i motvind på landsväg den sista halvmilen. Så nu ger vi upp på den appen då vi insett att folk spelar in sina turer oavsett om de hamnar fel eller blir upplockade av bil ☹.
Vi rullade vidare till nästa
lilla mysställe ”By the nature” för natten och hamnade under korkeken. OCH det
häftigaste av allt, bonden kom körandes med en vagn där hornen till en
gigantisk tjur stack upp, vilket skvallrar lite om vad vi kommer att vara med om…
