Några dagar nära Valencia blev en vecka och en spännande explosion!

 

Vi slog läger vid Platja de la Pobla intill den lilla staden Puig. Och ja, det är en målad halsbandsparakit i trädet. De rackarns fåglarna vägrade att fastna på bild med färg i motljus. Så häftigt att observera dem, då de hade ungar och väl synliga bon. Det var ett himla liv på ungarna, hördes på minst 100 m håll.

Återvinning är coolt! Utmed strandpromenaden stod flera plastfyllda hjärtan och av plasten hade de gjort bänkar. Vilket smart sätt att visa recyckling!

Så här skulle han kunna stå i många timmar. En får ge och ta 10 minuter för mig är fortfarande lång tid, dags att gå vidare. Och jag är en livsnjutare, men jag njuter samtidigt som jag gör andra saker, t ex går.  Men kanske ens tidsuppfattning och mått på njutning förändras med tiden?   

Älskar emulsioner! Välj en kökspryl du inte vill klara dig utan… Det självklara valet blir stavmixer. Då vi konstaterade att den inte skulle funka (för många W) så smög jag ner en ändå 😊. Att slå aioli utan mixer var inga problem, men när det kom till cesardressing så kom staven fram på prov och det funkar! Det ska inte gå men det går, lyckan är fullkomlig.   

Och här fick min bild av sensuella spanjorskor sig en törn. Det som göms i snö… ja de har ju inte snö här, men du fattar!?

Lite oklart vad de tänker sig få på kroken, men det måste vara något helt otroligt gott?

Det här med Spanien och förbud är väldigt spännande. Tydligen så är förbjud väldigt godtyckligt. När det gäller att stå parkerad med husbil får inga möbler ställas ut och fönstren får inte vara öppna, en får inte heller parkera på vissa ställen, till exempel där vi står nu. Polisen åker förbi och vinkar glatt och typ ingen följer förbuden. Hundar är ett kapitel för sig. Nästan alla verkar ha hundar, det är hundar överallt och 99% av dem rastas lösa och det är inga problem, de funkar hur bra som helst tillsammans. Det som däremot är problem är att de inte tar upp efter sina hundar (vi har sett en som plockat upp bajs) så en får ständigt kolla på marken där en går. Och såklart är det hundförbud på stranden. Nu vill jag tillägga att Peder blev den första av oss att smaska rätt in i en redig ruka 😊

Jag visste inte ens att räkstjärten innehöll kött, vilka fantastiska delikatesser det finns från havet. Hemma köpte vi en gång XL räkor från fiskbilen á 500 kr kilot, här är XL räkorna S/M och kostar dryga 9€ kilot. En blir lite fundersam på hur råvaror sorteras, de plockar kanske ut dem till Frankrike och Spanien och de som inte håller måttet skickas till Sverige?

Och likadant är det med frukt och grönt. Vi odlar vanligtvis och det är en speciell smak på nyskördade grönsaker, de är både krispiga och smakrika. Här smakar verkligen allt nyskördat! Medveten om att de inte kan skicka helt mogna produkter till Sverige men en undrar ju när även importerade färskvaror smakar nyskördat här. Vi tog oss en härlig tur på cykel som visade sig bli allt utom härlig. Ska tilläggas att Peder pallade en apelsin från en passerande odling och hade en himla tur som inte blev påkommen då det är dryga böter och de har hökögon som vakar. Jag stannade till och klev ut en meter i odlingen för att fota och se vad som odlades, direkt var det en förbipasserande bil som tvärnitade och vakade.

Efter kusten står Torre de Guaita, ett av de 13 vakttorn från 1500-t som skulle försvara provinsen Valencia mot invasion från de algeriska piraterna (turkarna och berberna). Tornen kommunicerade genom att tända brasor på taket. Ja kanske inte så smart för att kunna överraska fienden, men hur skulle de annars kunna varna?

Hur kan jord vara vackert? Att plöja och att få raka fåror är inte lätt, men det kan de här! Och det är otroligt vackert!

Vi passerade alla odlingar och närmar oss Valencia på cykel och möttes av detta fantastiska hus, eller vad det nu kan kallas.

Valencia sägs vara staden där gammalt möter nytt. Och där stod vi och bredvid oss detta förälskade unga par 😊

Och visst fanns det mycket vackert att titta på i Valencia. Vi hade en mysig strosardag och var riktigt kulturella.

Största behållningen av Valencia var ändock de uråldriga träden som fanns i Valencia, denna hade till och med fått en rondell runt sig.

Och det blev en hel del cykling under denna vecka, vilket är underbart men… många mil och timmar blev för många, fucking Google! Men först vill jag hylla (och dissa lite) för det är fascinerande att jämföra cykelvägarna på landet till skillnad mot när en närmar sig staden. Lite spännande att lära barn cykla på landet, ops! Men vi blev och är otroligt imponerade av Spanien och deras respekt mot fotgängare, cyklister och även medtrafikanter. De är otroligt respektfulla. Med facit i handen så känns det som att det är skillnaden mellan liv och död. För att sammanfatta det hela så blev Valenciatrippen toppen men vi kom oss även för att cykla till några närbelägna små byar bl a Puḉol, en liten mysig tripp som slutade med att vi fastnade i ett industriområde som vi med nöd och näppe lyckade att ta oss ur. Järnväg, motorväg och vägbyggen var bara förnamnet. En chansning på en ny väg slutade med att vi vänligt men bestämt blev avvisade och fick börja om från början. Vi cyklade rondeller och broar utan vägrenar tillsammans med tungtrafik och dessutom hann det att bli mörkt. Iklädda linne och shorts, utan lampor eller reflexer och jag tackar högre makter att vi lyckades att komma hem till slut. Det är nu vi verkligen hyllar de spanska förarna. De såg oss i alla lägen, la sig bakom höll ut och extra allt, We love them! Hade det varit på våra gator i våran lilla hemby så hade vi lindrigast kommit undan med rullstol. Men det tar inte slut på jävligheterna här…

7Inte nog med att dagens tur slutade skit, vi fick äta det också. Eftersom vi inte förberett något och vi var vrålhungriga (hade endast ätit frukost) så hade kära sambon köpt goda franska korvar. Tillsammans med potatisklyftor, en smarrig aioli och ett gott vin skulle det trots allt bli en skön avslutning på dagen. Det visade sig vara ALSATSISK PUDDING men äpplen! Och det såg inte bara ut som skit ☹ Behöver jag nämna att vi i det här läget gärna hade lämnat kvar respektive i något av dikena efter vägen!

Men det var inte slut på dagens oflyt. Lagom när jag somnat så vaknar jag till av en hand på mina ben, glöm din dröm far en tanke genom mitt huvud, varpå jag somnar om. Stackars Peder hade vaknat av en jäkla smäll och flög upp. En flaska CAVA hade exploderat! Det forsade kladdig Cava från barlådan ner i soffan med siktet inställt på batteriet, pannan och hela jäkla elektroniken till husbilen. Vilken panik han måste haft, medan jag sov gött 😊 Synd på en så fin Cava! 

Men vi är fortfarande käraste och njuter av dagen. Vi har vågat oss på ytterligare en cykeltur. Denna gång till den närmaste belägna staden Puig, där vi unnade oss en bira på det lokala haket (mellan kyrkan och trädet). Vi blev dagens snackis (inga turister här) och ölen kostade hela 2€. Nu har vi dragit vidare för att göra studiebesök i svenska? Alicante och Torrevieja samt ett besök på IKEA eftersom lingonen är slut till gröten. För lingon är de inte bra på här i España 😊

 

 

Komsi, lite mer värme och sol 😊

 

Och med värm lite mums mums. Är en lite timid? Nja inte just någonstans och absolut inte Herr und Frau Deutsch som pryder vår vy ned mot havet strax utanför LÁmetlla de Mar.

Blickar en lite mer åt vänster är det helt okej. Baleariska sjön (Medelhavet) breder ut sig och det lovar gott då vi upptäcker att det går vandringstigar åt båda hållet efter havet, det blir morgondagens mission.

Först lite annorlunda återvinningslösningar som en inte är van med. Inne i city (La Garriga) fanns denna smarta box för hushållselektronik. Helt suveränt, det kanske inte bara jag som tycker att det är känns fånigt att behöva åka till återvinningscentralen för att lägga en lampa i en jättebinge. Tömning av olika avfallskärl (plast, glas, papper, brännbart och organiskt) garanterat stormsäkrade då själva behållaren var under marken. Lite oklart dock var burkar skulle sorteras (såg ut att vara med plast). Lite annorlunda att gå igång på kanske, men det gör vi 😊.

 Lite läskigt när en ser att det brinner runt staden. Vårbruket har kommit igång, de bränner fjolårets kvarliggande skörd på gärderna och de verkar ha koll på läget. Även inne i staden märks våren av då de sopar gatorna.

En något udda husbilsgormet. Den goda boeuf bourguignon som kom med från frysen visade sig vara lasagne, inte så vanlig kanske med potatis. Ja, ja vi blev mätta och det gick ner tillsammans med vin (och ketchup).

 

Med målet att knalla den led som gick efter havet till piren i Castelló de la Plana såg ut att bli en enkel tur på ca 5 km.

 Det visade sig att det var en ganska krävande strapats, många höjdmeter upp och ner, delvis hoppande och klättrande bland sten och klippor. Dessutom gick stigen genom snåriga igenvuxna kaktusar och annat sly. Vi blev fulla med spindelnät, men det är en ju van vid då en går i skog och mark. Trots att Peder körde sin skrämselpropaganda om Svarta änkan, så var det inget som jag lyssnade på. Det var först senare jag råkade läsa att Black Widow Latrodectus mactans tillsammans med en handfull andra giftiga spindlar fanns i just denna region. ”Betten orsakar olidlig smärta kallas Latrodectism. Det neurotoxiska giftet angriper snabbt nervsystemet och symptom kan vara huvudvärk, illamående, svettning, feber, tillfällig blindhet, kräkningar, magkramper, högt blodtryck, kvävning, takykardi och andningssvikt, vilket kan leda till döden”. Okej då, en kanske ska tänka sig för nästa gång en brakar fram, det kanske fanns en anledning till att ingen såg ut att gå i de igenvuxna snåren. 

Havskusten kantades av igenbommade lyxvillor och en och annan raritet, vi döpte den till Jacob 😉

Förutom spindlarna så hade vi inte heller koll på de giftiga ormarna och skorpinjoner som även de förekommer i regionen. Självklart utforskade vi grottsystemet utan oro. 

Väl framme vid ”värdens ände” tornar molnen upp sig och vi inser att det får bli vägen hem. Men först kan vi inte låta bli att skänka en tanke åt alla de fiskare vi sett ta sig i hamn med sin dagsfångst. Det måste kännas frustrerande att konkurrera med dessa trålare. LÁmetlla de Mar har mer än 14 km stränder och är en av de mest välbevarade kustlinjerna i Katalonien. En skyddad undervattensmiljö med både endemiska alger och den akut hotade Valenciatandkarpen Valencia hispanica.

På vägen hem sitter säkert 10 skyltar om DISCO EL RANXO vilket gör oss nyfikna och mitt ute i ingenstans hittar vi discot, visst ser det inbjudande ut? 

Alltså vilken arkitektur, så häftiga kåkar. Alla har de runda rum och en blir ju lite nyfiken på hur de lyckas att möblera. Har de runda möbler i Españia?

Apropå små ”gulliga” djur så kunde vi inte låta bli att pilla på denna lilla söta larv (krypandes till vänster). I nästan alla pinjeträd hängde bon och under låg det som små frön. Tydligen så är detta pinjemaskar och de bör inte undersökas för noga då de avsöndrar ett gift som tydligen fräter bort hundars tungor. Tur att en inte smakade på dem 😊

Det blev såklart även en cykeltur uppe bland bergsbyar och alla olivlundar som omges av helt underbara murar. Vi råkade även på odling av ett annorlunda träd med långa skidor och försökte få fatt i en bonde för att fråga vad det var. Men inte en bonde i sikte, det var tvär ”dött” förmodligen siesta. Då vi frågade stadsborna så blev det värdens grej, men ingen hade en aning. Tack Google, träden tillhör familjen ärtväxter, Johannesbröd och odlas som djurfoder men även i drycker och godis. Fröna har gett upphov till carat då det använts som motvikt i ädelstensvågar, häftigt!   

Så här mysigt är det att svalka sig under olivträd (faktiskt helt omöjligt då det är enbart jordkokor under träden).

En blir lätt galen av att sitta i en husbil, så oavsett väder så bygger det på att en kommer ut. Så det blir en tur åt andra hållet efter kustlinjen (och nu är vi garanterat ensamma). Det är minst sagt uppfriskande och det är ett sådant där ”blött regn”, vi blir dyngsura.  

Compact living! Det tog tre dagar innan kläderna torkade i vårt lilla ”badrum”. Vilket innebar ett himla flyttande av saker som mist sin plats. Så husbil och regn är ingen bra combo så nu drar vi vidare mot soligare väder.

 

Viva España och värme!

 

Vi rullar i dimma mot España och till slut så öppnade sig porten mot himmelriket.

Strax efter gränsen, var det som att köra igenom en mur! Den efterlängtade värmen kom till oss och det var en stor befrielse att få kliva ur bootsen för att stoppa ner fötterna i ett par sneakers. Jag började med att plocka fram alla nedpackade sommarkläder och stuvade ner typ allt som hade med vintern att göra. Ivrig är bara förnamnet, samtidigt som Peder var lika ivrig på att besöka gränshandeln (jag vann).

Nu blev han glad igen 😊 Gränshandel är ju härligt, dock började jag ana oro då de sålde vin direkt ur tunnor i PLASTDUNKAR! Det här är definitivt inte Frankrike. Dessutom är vinet mycket dyrare och smakar på långa vägar inte lika bra. 

Den insaltade grisbilen VILDVITTRA. Det är nästan så att Peder ligger och vrider sig om natten, vad är det med karlar och rena bilar? Det är ju ett fordon som är till för att åka i, that´s it! Men å andra sidan så livar salt och rost ganska bra så till viss del inser ju även jag behovet av en avspolning.

Vi hamnade så småningom, och faktiskt utan större missöden i den lilla staden La Garriga. Det är ju inte alltid så glamoröst att fricampa på resande fot. Vi log läger på en gata i utkanten av den lilla staden (ca 10 minuter till fots in till city). Bilen stod jämt vilket är det absolut viktigaste då en både kan steka, diska och sova utan problem. Och dessutom så var värmen här, så allt kändes perfekt!

På med shortsen och mot city på upptäcktsfärd. Vi började med att leta oss fram till Centre de visitants, som naturligtvis stängde redan i oktober för säsongen. ”Just ja, det är ju faktiskt vinter här (trots den svenska sommarvärmen)”. Några köldtåliga människor lunchade dock utomhus, dock inte i shorts. Vi blev inte direkt utstirrade, folk tittade mest lite smått roat på oss. ”Det är ju bra konstigt att en inte ska lyckas att smälta in bland folk”.

Dessutom så hade vi kommit till ”siesta” landet och en får ju ta seden dit man kommer 😊 ja och det är inte lätt i början att pricka in vad som gäller. Det blev en ”lära känna staden” promenad, beundra och begrunda.

Vi går igång på lite olika saker på våra upptäcktsfärder. Här har vi tydligen någon slags telefonilösning på husknuten? En prunkande mandarinbuske tillsammans med änglatrumpet med ockragul fasad i bakgrunden. Är det oklart om vem som går igång på vad? 

Enade blev vi emellertid om den häftiga esplanaden som sträckte sig genom hela staden. Likt mulliga strumpbyxinklädda skulpturer sträcker lönnarna ut sina tentaklar. Vi tröttnade ganska snabbt på staden som inte hade oss så mycket att ge. En fin kyrka mitt på torget som även den var låst. 

Vi lyckades att pricka in öppettiderna till slut. Så häftigt var att på centrumgatan låg matbutikerna vägg i vägg. Det var 8 olika affärer: fisk, grönt/frukt, bröd, alkohol, pasta/gryn, ost, kött och hygien/städ. Det skulle bli ett fint bildkollage om en inte tagit bilderna genom fönstret, jag och gatan var det som syntes ☹ Men det absolut roligaste var att jag lyckades göra mig förstådd på spanska! Typ: ”Jag har vill skor sprang gå bra”, expeditminen och en lång tystnad efter att jag talat sedan sprack hon upp i ett stort leende och en rinnande svada vällde ut ur hennes mun. Det blev inga skor. Och det är inte lätt att träna på språket, det står ENGELSKA skrivet i våra pannor och expediterna säger ”Hola” och sedan drar de sig undan.

Äntligen kom turskona på och packad rygga, mot bergen! Vi startade med en 2000 årig historia la vil-la Romana, en superhäftig utgrävning av ett palats, så välbevarat.

Lite mer upptrampad ”stig” än vad vi är vana med, men så mysigt.

Det var uteslutande olivodlingar på åkerlapparna utanför staden.

60 vinstockar som eventuellt lever, mikrobryggeri?

Det var väldigt torrt, det nästan dammade där vi gick. Men vägarna var ju prima, stenhårda och klart körbara.

Denna gård får symbolisera de gårdar som vi passerade, mestadels enkla hus, en get och två killingar. Och såklart lås på grinden och vakthundar.   

På vägen ner från bergen stannade vi till och intog rengnbågsbänken utanför stadens ishall (som inte var igång). Det är ju inte för inte som de kan fotboll. Men nu har dunjackan kommit på igen så gracias y adiós La Garriga, nu drar vi söder ut.