På rull i sydvästra delen av Spanien med turistmagneterna Ronda och Setenil

 

Härliga njutardagar blev det i Peñarrubia (Camoillos). Det tog emot att rulla vidare när värmeböljan med svalkande nätter behagade oss där vi boade in oss i olivlunden.  

I bakåtlutat läge observerade vi gamarna som cirkulerade med vindarna. Men det funkade ju så där tills det böjande krypa i kroppen, så tuffa turer (eftersom det var närmre 30℃) blev det till fots och med cykel.

Hela Andalusien grönskar och prunkar hel maxat. Vallmon lyser upp både fält och vägren. Men det blev vardag och förhoppningsvis mindre folk i den populära turistmagneten Ronda, så vi rullar.

Vackra Ronda ligger vilande på dramatiska klippor utmed en ravin som bildats av floden Guadalevín.

Staden delas av den 120 meter djupa ravinen el Tajo och hålls samman av tre broar. Den första bron är romersk och byggdes för över 2 000 år sedan.

Puente Nuevo (den nya bron) blev klar 1793 och är själva huvudattraktionen med turister och åter turister. Och vill du ha den perfekta bilden så kostar det, inträde såklart!

Ronda – turistfällan delux! Vi kunde inte motstå frestelsen i 28℃ att dricka säkert Spaniens dyraste öl á 4€, men den svalkade gott 😊.

I den nyare delen av Ronda pryds gavlarna av dessa målningar, så fina!  

Mindre fina är alla dessa ”sopstationer” som finns utplacerade, till exempel denna vid ”vår” parkering. Men det är så FASCINERANDE hur dessa ställen ÖVERALLT fungerar som återbrukscentraler. Där slängs ALLT och som i detta fall kommer mannen med all möjlig ”skräp” som han dumpar och samtidigt plockar åt sig ett fint hyllsystem ur tunnan. Det var inte lätt att motstå frestelsen att plocka med sig den barnbokssamling som mannen dumpade, Peders hysteriska läte avgjorde saken 😊.

Vi rullade från hysterin för att njuta lugnet ett par dagar i Arriate en liten by mittemellan Ronda och nästa turistmagnet.

Den mysiga staden med dryga 4 000 invånare, där nästan alla hälsar med ett leende på läpparna och är allmänt trevliga och hjälpsamma.

Och det är inte ett dugg konstigt när señora parkerat sin bil mitt i korsningen och vinkar glatt när gasbilen försöker tråckla sig genom kurvan samtidigs om lastbilen får slå på en tvärnit i en tutande symfoni.

Eller när två militärer blir utsända att köpa upp ca 50 flak öl på Lidl á 3 kr när det krisar på puben som kränger dem för 22 kr styck 😊

Runt staden så betar de Iberiska svinen som blir till de finaste jamón ibérico de bellota. Och förutom gräs så är det bellota (ekollon) som utgör grisen basföda innan den blir till utsökt, marmorerad, nötig jamón.

Och storken den är bara en sådan häftig prydnad där den sitter i sitt bo och putsar fjäderskruden.

Och nu är det dags att rulla vidare men på andra sidan gatan pågår något så härligt! En señor, abuelo kommer promenerandes med sitt barnbarn, mycket uttråkad och tillsynes obekväm. Efter 30 meter vänder de hemåt, varpå barnet sliter sig och vill leka. Det blir en kamp om lek eller hemgång, vilket barnet vinner med råge. I över en timma leker de i hörnet - tittut, nu kommer jag och tar dig, kurragömma. Svårt att förklara men så mycket kärlek och det gör min dag.

Men vad är en dag utan spänning? Nu ska vi ta oss ut ur denna lilla by vilket börjar med den vänstra bilden då vi rullar nerför en gata med minsta möjliga marginal i korsningen där en vit skåpbil ger oss 10 cm tillgodo (när en vikt in skåpbilens backspegel).

Därefter fortsätter vi nerför den smala gränden med stolpar och blomsterlådor läskigt tätt på båda sidorna.

För att avsluta med ett enkelt val runt ett blint hörn. Den hjälpsamma damen (i bild) springer fram och vinkar oss glatt vidare runt hörnet, samtidigt som en señora kör uppför backen med sin lilla bil och vi blir stående i nerförsbacke med nosen mot hennes bil. Nu kan en ju tro att ”störst går först” men nej så klart inte! Trots att den hjälpsamma damen och vi tydligt förklarar för den backobenägna damen att en backar inte runt hörn i uppförsbacke med husbil så är det exakt det vi gör, till slut 😊. Och det slutar inte där, nästa passage är uppför en smal gränd där en endast kommer uppför med fart. Och med kvinnans tips att invänta fler bilar och haka på så fixar vi det galant. Herre min je, nu behövs ingen mer spänning den här dagen!

Vi rullar till Setenil de las Bodegas (staden med berget som tak), så häftigt annorlunda! Under de utskjutande bergstaken avlöste restaurangerna varandra. De mörka fläckarna i taket var borttagna svalbon (klipporna är kända för att hysa svalor, men livar inte så bra med födointag).  

Mysiga promenadgränder, rent och vackert. Dessvärre så är det katastrof när en avviket från turiststråken med stenras, klotter och mängder med skräp trots att det finns stor potential. Vi såg oss mätta på stentak och rullade vidare (resan till Setenil räckte med spänning så val av väg fick bli några mil längre till nästa mål).