Charmiga bergsbyn La peza och Guadix med grottbostäder och ståtliga Sierra Nevada.

 

Om en nu kan klättra (åka berg och dalbana) med rullande husbil så var det vi gjorde, upp på 1300 m genom ett spektakulärt ”badland” för att landa i bergsbyn La Peza på 1055 m med 1128 invånare.

Badlands landscape, så otroligt exklusivt med ödsliga vidder, djupa raviner och eroderade klippformationer med färgrika sedimentära skikt. Sci-fi världen där typ Luke Skywalker skulle kunna dyka upp bakom nästa klippa 👽.

Vår vackra kvällsvy över La Peza med månen hängande över ruinen från 800-t fästningen på kullen Cerro de San Antón. En vacker utsikt även på dagen men otroligt frustrerande då en vit häst lös upp blickfånget där hon stod tjudrad vid slottet, ständigt intrasslad. Peder ville trassla loss det gnäggande stoet men ingen bra idé (impopulärt att lägga sig i). Vi fick trösta oss med att stoet flyttades till ny plats på kvällen, där hon åter igen trasslade in sig ☹.

I La Peza höll de berömda banditerna los Niños de Guadix sig gömda på 1800-t. Banditer som tog sin tillflyktsort till bergsbyar var vanligt förekommande fram till 1880, då civilgarden bildades och antalet banditer minskade.

Det pampiga stadshuset vid Plaza de España (Spaniens torg), där torget förvandlas till tjurfäktningsarena under oktober månad, en tradition från år 1632. Seniorerna har sina givna platser där de sitter i skuggan och resonerar (de flyttar sig efter skuggan under dagen), alltid lika glada när en passerar 😎. En till synes ganska bekymmersfri tillvaro.

Här har vi de som får vardagen att fungera. Dagens höjdpunkt då fisk- eller brödbilen kommer och så fascinerande! Det här är samkväm på hög nivå! Det fileas, divideras, tisslas, tasslas, mobiler ringer och då stannar allt upp, självklart släpps en fram i kön för här är det sannerligen ingen som har bråttom. Kön av bilar växer bakom varubilarna vilket verkar vara ett schysst avbrott för samtal eller för att scrolla flöden på mobilen. Det krävs verkligen det lilla extra för att vara entreprenör här 😂.

Vid ingången till staden vilar den häftiga träkanonen som var med i strid mot de franska, Napoleonska trupperna 1810. Komplett med krut- och avfyrningslycka av järn, inte så konstigt kanske att var den pluggad i utloppet 😊. På en piedestal står det vita marmorkorset från 1551, där de som ifrågasatte (kränkte) den kristna tron blev bestraffade. Korset går under namnet förlåtelsens kors?! Herregud vilken dubbelmoral!

Dags att se sig om och i vanlig ordning så går det uppför (750 m stigning). Vi vandrade längs Santiago de Compostela och vek av mot utsiktspunkten Peña Bermeja, en tur på 15 km. En halvtaskig ”ängel” på stigen upp, då det var väldigt blöt snö och vid flera tillfällen höll vi på att trampa på giftiga pinjelarvståg, skönt att inte ha en fyrfota vän med sig.

Så häftig belöning väl uppe på toppen (1730 m) med utsikt över bergen i Sierra Nevada.

Härliga berg där den ståtligaste av dem som vi såg var Picón de Jerez (3087 m), en bit kvar alltså… Vi vandrade nedåt byn där busslast med pilgrimer hade blivit avsläppta och intagit byns pubar. Tur att vi har en egen pub 😉.

Tredje gången vi träffar på svenskar sedan vi gav oss av och tredje gången gillt, superduper trevliga och inspirerande Roger och Lana som vi hoppas på att möta igen någonstans på rull. Då även engelsmän kan vara trevliga blev det till att kapsylera upp en hemmagjord imperial stout som teaser. Varpå Sir kom för påfyllning 😁.

Vi rullade vidare genom häftiga passager (utan skyddsnät) till den betydligt större staden Guadix med dryga 18 000 invånare.

Pampiga Catedral de la Encarnación de Guadix från 1600-t.

Katedralens gosskör 😊

Förutom den fina katedralen, kyrkor, utgrävningar, affärer och folk i staden så fanns här Barrio de las Cuevas, vår egentliga anledningen till att besöka Guadix. Hur många hus syns i bilden? Elva eller fler? Så coolt område med omkring 200 grottbostäder.

Två olika grottbostäder varav den högra hade öppnat upp sitt hem för besökare. Och vi kan pinsamt erkänna att trots prima vägbeskrivning så gick vi ”tokigt” innan vi kom rätt och hamnade först i utkanten av grottbostäderna. Ja det var inte det finaste området där flertalet hus hade minst en malinois ”malle”  tjudrad, hysteriskt snurrande och hoppande på väggarna. Mysig hund om den mår bra och en är välkommen… Och ja, det gör jälvligt ont att se 💔.

”Hemma hos” i grottbostaden. Och det som vi redan konstaterat är att epañoles har en extra gen som uttrycker sig genom trevlighet, öppenhet, givmildhet och framför allt tålighet 😊

Sedan 1936 har många filmer spelats in i området, bland annat Trollkarlen från Oz. Och visst kan en föreställa sig Dorothy med sin hund, fega lejonet, fågelskrämman, plåtmannen och alla andra karaktärer dansa omkring. Check på grotthus och storstad, vi rullar vidare...