Viva España och värme!

 

Vi rullar i dimma mot España och till slut så öppnade sig porten mot himmelriket.

Strax efter gränsen, var det som att köra igenom en mur! Den efterlängtade värmen kom till oss och det var en stor befrielse att få kliva ur bootsen för att stoppa ner fötterna i ett par sneakers. Jag började med att plocka fram alla nedpackade sommarkläder och stuvade ner typ allt som hade med vintern att göra. Ivrig är bara förnamnet, samtidigt som Peder var lika ivrig på att besöka gränshandeln (jag vann).

Nu blev han glad igen 😊 Gränshandel är ju härligt, dock började jag ana oro då de sålde vin direkt ur tunnor i PLASTDUNKAR! Det här är definitivt inte Frankrike. Dessutom är vinet mycket dyrare och smakar på långa vägar inte lika bra. 

Den insaltade grisbilen VILDVITTRA. Det är nästan så att Peder ligger och vrider sig om natten, vad är det med karlar och rena bilar? Det är ju ett fordon som är till för att åka i, that´s it! Men å andra sidan så livar salt och rost ganska bra så till viss del inser ju även jag behovet av en avspolning.

Vi hamnade så småningom, och faktiskt utan större missöden i den lilla staden La Garriga. Det är ju inte alltid så glamoröst att fricampa på resande fot. Vi log läger på en gata i utkanten av den lilla staden (ca 10 minuter till fots in till city). Bilen stod jämt vilket är det absolut viktigaste då en både kan steka, diska och sova utan problem. Och dessutom så var värmen här, så allt kändes perfekt!

På med shortsen och mot city på upptäcktsfärd. Vi började med att leta oss fram till Centre de visitants, som naturligtvis stängde redan i oktober för säsongen. ”Just ja, det är ju faktiskt vinter här (trots den svenska sommarvärmen)”. Några köldtåliga människor lunchade dock utomhus, dock inte i shorts. Vi blev inte direkt utstirrade, folk tittade mest lite smått roat på oss. ”Det är ju bra konstigt att en inte ska lyckas att smälta in bland folk”.

Dessutom så hade vi kommit till ”siesta” landet och en får ju ta seden dit man kommer 😊 ja och det är inte lätt i början att pricka in vad som gäller. Det blev en ”lära känna staden” promenad, beundra och begrunda.

Vi går igång på lite olika saker på våra upptäcktsfärder. Här har vi tydligen någon slags telefonilösning på husknuten? En prunkande mandarinbuske tillsammans med änglatrumpet med ockragul fasad i bakgrunden. Är det oklart om vem som går igång på vad? 

Enade blev vi emellertid om den häftiga esplanaden som sträckte sig genom hela staden. Likt mulliga strumpbyxinklädda skulpturer sträcker lönnarna ut sina tentaklar. Vi tröttnade ganska snabbt på staden som inte hade oss så mycket att ge. En fin kyrka mitt på torget som även den var låst. 

Vi lyckades att pricka in öppettiderna till slut. Så häftigt var att på centrumgatan låg matbutikerna vägg i vägg. Det var 8 olika affärer: fisk, grönt/frukt, bröd, alkohol, pasta/gryn, ost, kött och hygien/städ. Det skulle bli ett fint bildkollage om en inte tagit bilderna genom fönstret, jag och gatan var det som syntes ☹ Men det absolut roligaste var att jag lyckades göra mig förstådd på spanska! Typ: ”Jag har vill skor sprang gå bra”, expeditminen och en lång tystnad efter att jag talat sedan sprack hon upp i ett stort leende och en rinnande svada vällde ut ur hennes mun. Det blev inga skor. Och det är inte lätt att träna på språket, det står ENGELSKA skrivet i våra pannor och expediterna säger ”Hola” och sedan drar de sig undan.

Äntligen kom turskona på och packad rygga, mot bergen! Vi startade med en 2000 årig historia la vil-la Romana, en superhäftig utgrävning av ett palats, så välbevarat.

Lite mer upptrampad ”stig” än vad vi är vana med, men så mysigt.

Det var uteslutande olivodlingar på åkerlapparna utanför staden.

60 vinstockar som eventuellt lever, mikrobryggeri?

Det var väldigt torrt, det nästan dammade där vi gick. Men vägarna var ju prima, stenhårda och klart körbara.

Denna gård får symbolisera de gårdar som vi passerade, mestadels enkla hus, en get och två killingar. Och såklart lås på grinden och vakthundar.   

På vägen ner från bergen stannade vi till och intog rengnbågsbänken utanför stadens ishall (som inte var igång). Det är ju inte för inte som de kan fotboll. Men nu har dunjackan kommit på igen så gracias y adiós La Garriga, nu drar vi söder ut.