Komsi, lite mer värme och sol 😊

 

Och med värm lite mums mums. Är en lite timid? Nja inte just någonstans och absolut inte Herr und Frau Deutsch som pryder vår vy ned mot havet strax utanför LÁmetlla de Mar.

Blickar en lite mer åt vänster är det helt okej. Baleariska sjön (Medelhavet) breder ut sig och det lovar gott då vi upptäcker att det går vandringstigar åt båda hållet efter havet, det blir morgondagens mission.

Först lite annorlunda återvinningslösningar som en inte är van med. Inne i city (La Garriga) fanns denna smarta box för hushållselektronik. Helt suveränt, det kanske inte bara jag som tycker att det är känns fånigt att behöva åka till återvinningscentralen för att lägga en lampa i en jättebinge. Tömning av olika avfallskärl (plast, glas, papper, brännbart och organiskt) garanterat stormsäkrade då själva behållaren var under marken. Lite oklart dock var burkar skulle sorteras (såg ut att vara med plast). Lite annorlunda att gå igång på kanske, men det gör vi 😊.

 Lite läskigt när en ser att det brinner runt staden. Vårbruket har kommit igång, de bränner fjolårets kvarliggande skörd på gärderna och de verkar ha koll på läget. Även inne i staden märks våren av då de sopar gatorna.

En något udda husbilsgormet. Den goda boeuf bourguignon som kom med från frysen visade sig vara lasagne, inte så vanlig kanske med potatis. Ja, ja vi blev mätta och det gick ner tillsammans med vin (och ketchup).

 

Med målet att knalla den led som gick efter havet till piren i Castelló de la Plana såg ut att bli en enkel tur på ca 5 km.

 Det visade sig att det var en ganska krävande strapats, många höjdmeter upp och ner, delvis hoppande och klättrande bland sten och klippor. Dessutom gick stigen genom snåriga igenvuxna kaktusar och annat sly. Vi blev fulla med spindelnät, men det är en ju van vid då en går i skog och mark. Trots att Peder körde sin skrämselpropaganda om Svarta änkan, så var det inget som jag lyssnade på. Det var först senare jag råkade läsa att Black Widow Latrodectus mactans tillsammans med en handfull andra giftiga spindlar fanns i just denna region. ”Betten orsakar olidlig smärta kallas Latrodectism. Det neurotoxiska giftet angriper snabbt nervsystemet och symptom kan vara huvudvärk, illamående, svettning, feber, tillfällig blindhet, kräkningar, magkramper, högt blodtryck, kvävning, takykardi och andningssvikt, vilket kan leda till döden”. Okej då, en kanske ska tänka sig för nästa gång en brakar fram, det kanske fanns en anledning till att ingen såg ut att gå i de igenvuxna snåren. 

Havskusten kantades av igenbommade lyxvillor och en och annan raritet, vi döpte den till Jacob 😉

Förutom spindlarna så hade vi inte heller koll på de giftiga ormarna och skorpinjoner som även de förekommer i regionen. Självklart utforskade vi grottsystemet utan oro. 

Väl framme vid ”värdens ände” tornar molnen upp sig och vi inser att det får bli vägen hem. Men först kan vi inte låta bli att skänka en tanke åt alla de fiskare vi sett ta sig i hamn med sin dagsfångst. Det måste kännas frustrerande att konkurrera med dessa trålare. LÁmetlla de Mar har mer än 14 km stränder och är en av de mest välbevarade kustlinjerna i Katalonien. En skyddad undervattensmiljö med både endemiska alger och den akut hotade Valenciatandkarpen Valencia hispanica.

På vägen hem sitter säkert 10 skyltar om DISCO EL RANXO vilket gör oss nyfikna och mitt ute i ingenstans hittar vi discot, visst ser det inbjudande ut? 

Alltså vilken arkitektur, så häftiga kåkar. Alla har de runda rum och en blir ju lite nyfiken på hur de lyckas att möblera. Har de runda möbler i Españia?

Apropå små ”gulliga” djur så kunde vi inte låta bli att pilla på denna lilla söta larv (krypandes till vänster). I nästan alla pinjeträd hängde bon och under låg det som små frön. Tydligen så är detta pinjemaskar och de bör inte undersökas för noga då de avsöndrar ett gift som tydligen fräter bort hundars tungor. Tur att en inte smakade på dem 😊

Det blev såklart även en cykeltur uppe bland bergsbyar och alla olivlundar som omges av helt underbara murar. Vi råkade även på odling av ett annorlunda träd med långa skidor och försökte få fatt i en bonde för att fråga vad det var. Men inte en bonde i sikte, det var tvär ”dött” förmodligen siesta. Då vi frågade stadsborna så blev det värdens grej, men ingen hade en aning. Tack Google, träden tillhör familjen ärtväxter, Johannesbröd och odlas som djurfoder men även i drycker och godis. Fröna har gett upphov till carat då det använts som motvikt i ädelstensvågar, häftigt!   

Så här mysigt är det att svalka sig under olivträd (faktiskt helt omöjligt då det är enbart jordkokor under träden).

En blir lätt galen av att sitta i en husbil, så oavsett väder så bygger det på att en kommer ut. Så det blir en tur åt andra hållet efter kustlinjen (och nu är vi garanterat ensamma). Det är minst sagt uppfriskande och det är ett sådant där ”blött regn”, vi blir dyngsura.  

Compact living! Det tog tre dagar innan kläderna torkade i vårt lilla ”badrum”. Vilket innebar ett himla flyttande av saker som mist sin plats. Så husbil och regn är ingen bra combo så nu drar vi vidare mot soligare väder.