fredag 12 april 2024

På rull in i Solkusten och ut igen, från Nerja till Antequera och in i bushen.

 


Efter påsken så kom det varma vädret och vi fick oss några härliga dagar med sol och värme i Torrenueva innan vi rullade vidare till solkusten.


Nerja
en liten pärla vid havet där gammalt möter nytt. Målet med besöket på solkusten var efterlängtat, att hälsa på fina BLF och POF. Efter 15-års uppdatering avslutades besöket med guidning av staden och tappas.


Ja vi och städer med massa människor och extra allt går ju sådär, en stund. Och efter ett besök på ett hysteriskt Lidl rullade vi vidare och stannade till i Torrox vid denna fina ”minnesplats”. Efter vägen somnade vi till vågornas brus. Det svalkade gott efter vår varmaste dag hittills i år, närmre 30℃.

Det har dragit in ett väderfenomen som kallas för Calima. Vi kom lindrigt undan med varma vindar och dis samt den starkaste varningen hittills för oss på luftkvaliteten Väldigt hälsovådlig där de faktiskt råder folk att hålla sig inne, bära mask osv. När det vill sig illa så följer mängder av sand med vindarna och rödblästrar allt i sin väg.  


Vi rullade norrut och bosatte oss i Antequera 35 km nordväst om Málaga. Med dryga 40 000 invånare så fanns det mycket att utforska. Vi tog oss ann den gamla delen och begav oss upp till den Moriska fästningen Alcazaba.


Vy ut över staden och omgivningen genom fästningens bågformade port.


Flera fina utsiktsplatser efter gatorna mot det berömda berget med formationen av ett indianansikte Peña de los Enamorados.

 


Och om det gick att förmedla doft så är den underbar från de blommande citrusträden.


Nästa utmaning är att ta oss uppför bergen till El Torcal de Antequera med sina fantastiska stenformationer.


På väg upp blickar vi ut över ett grönt och frodigt Andalusien.


Vi passerar Majada del Fraile (Munkens fårhus) och klippformationerna börjar att utmärka sig.


Rätt så speciella formationer av kalksten (sedimentära bergarter) som bildat tillsammans med vatten och erosion dessa fantastiska ”figurer”.


Olika stenformationer i El Torcal de Antequera har fått olika namn och det är inte svårt att fantisera fram olika figurer.


På vägen ner fanns det gott om blommande vallmofält.


Väl tillbaka i Antequera träffade vi på detta underbara par. Det fullkomligen strålade om dem. Skrattandes förklarade hon att gubben hennes var bra tokig som stannade till lite här som där när hon behövde rejäla doningar för att ta sig upp.


Runt om Antequera finns fler megalitgravar (byggda av stora stenblock). Ett besök till gravarna krävde först ett besök på museet, där vi fick fakta och biljetter till parken där gravarna fanns.


I denna grav har välbevarade fossil hittats som visas på museet. Vakter fanns i gravarna och följde oss varje meter vi tog, nuddade vi något så fick vi tillsägelse.


Det kanske mest häftiga med dessa gravar och olika monument var enligt oss hur de är placerade i förhållande till varandra i exakta vinklar osv. Och olika beräkningar, solens bana i förhållande till årstiderna, klockan och månaderna.


Blommande vägrenar och ängar, Andalusien är fantastiskt vacker på våren!


Utanför affären låg Göran och väntade på husse som var inne och handlade. Oklart om illern verkligen heter Göran men onekligen kom en att tänka på Killinggänget med Robert Gustafsson (Fred Asp) & Illern Göran (för oss som var med) 😊


Nu har vi sett nog och rullar vidare mot Ronda, när vi på vägen ramlar över den perfekta platsen för oss att tillbringa helgen på och det visade sig vara ett lyckodrag.


Vi hamnade vid Observatorio de buitres en Peñarrubia (gamobservationsplats). Och denna rackare var någorlunda medgörlig. Det fullkomligen VRÄKER in gamar, som flest har vi sett ca 40 stycken samtidigt. Men det kan segla in över 100 stycken när de häckar här enligt observatörer.


Puls på morgonen fick jag när denna man med en ganska präktig machete knallade runt husbilen med ½ meters avstånd! Han försvann in bland buskarna… ganska många tankar om vad hans skulle med kniven till.


Stolt berättade den trevlige och helt ofarliga mannen att han plockat sparris som är perfekt till tortillas! Så nu far vi ut och letar, de späda skotten som växer vid stammen tillhör sparrisordningen. Det gäller att ta den tidigt för de grövre blir träiga och får vassa taggar.

2 kommentarer:

Adios Andalusien (för alltid i våra hjärtan), vi rullar längs Silvervägen och är nyförälskade i Extremadura.

  I den lilla byn Agodonales tillhörande Cádiz slog vi oss ner i några dagar. Ett litet Mecka för skärmflygare som svävade runt, ovan oss. ...