Träning och ohälsa - att må bra i en oplanerad vardag på rull 😊

 

Jag älskar att smyga upp på morgonen för att jogga ner till stranden, springa i den fuktiga sanden till vågornas brus när solen stiger i horisonten. Sjöfåglarnas skri ljuder i samklang med fiskebåtarnas stånkande på väg in mot hamnen med dagens fångst NOT! Jag hatar att springa! Så hur gör en för att hålla igång kroppen? Ja det finns många bra sätt, men på en plats med andra så känner en sig otroligt iakttagen och just nu har vi hamnat med andra husbilboende som sitter med morgonkaffet och inväntar dagens morgonshow, orkar bara inte! Lidl hade bra pris på träningsband som en kan träna många muskelgrupper med på liten yta så det fick bli ytterligare en investering på saker som en inte tänkt på att ta med hemifrån. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort, jag ”dör” nästan av detta minne. Vi jobbar hårt på smidigheten just nu 😊. Men nu är alla inte lika brydda. Det verkar vara en trend i Nederländerna där en varje morgon går framlänges, baklänges, sidledes i olika formationer samtidigt som de räknar steg, stannar upp filosoferar vilket pågår under ca 30 minuter. Trend eller har vi haft turen att träffa på lite annorlunda människor? Eller ”puckon” som jag hörde någon säga, eller kan övningen heta så?

En lyx som jag kostar på mig är att köpa färskmjölk till kaffet, vilket är lite udda. Det vanligaste och mest ekonomiska här är långtidsmjölk som ser ut som rengöringsmedel i hyllorna och smakar som de där småkapslar som finns…sött som tusan. Eftersom 1L är mer än tillräckligt och inget får förgås så blir det utmärkta frukostpannkakor. Ekonomiskt och bra men… såklart ska det hängas på låset till affären och köpa oförsvarlig Nutella till priset av 5L mjölk ☹. Ja det går ju så där med den ekonomiska kalkylen.

Så äntligen kom regnet, åtminstone till Molina de Segura! Det är ingen vacker syn när t.o.m.  palmerna slokar och de tåligaste växterna som Kålmolke (Mjölktistel) får fronta som prydnadsväxt. Men även fast det smattrade ordentligt på taket i ett dygn, så blev vätan blott en droppe i havet. Ett måste för oss är att ge sig ut på tur även om det regnar, regnställ på och upplev annars blir en tokig av att hålla sig still på en så liten yta. Men det går ju också bra att festa till under luckan som dessa glada tyskar (så klart) 😊.

Don Antonio kom till staden 1960 och blev stadens ”Starke man”. Med många järn i elden (rikslärare, krönikör, politiker mm.) med fokus på kultur och historia utnämndes han till officiell krönikör och adoptivson i Molina de Segura och hedrar nu stadens bänk. Det händer en hel del på dryga 60 år och det är inte utan att en önskar att det kommer någon ny inspiratör och lyfter staden.

Så vad har då denna stad att erbjuda? Som vanligt är det växterna som utmärker sig 😊 Staden pryds av ”flaskträd” som visade sig vara Mayafolkets heliga Kapokträd! Ojoj så häftiga, inte minst de gigantiska taggarna (tillbakabildas med åren) som pryder både stam och grenar. Kapok kan växa 4 m/år och nå en höjd av 70 m med enorm diameter vilket passade utmärkt till Mayafolkets kanoter. Trädet kallas även för ”bomullsträdet” då dess pennfrön i riklig mängd innehåller fibrer som är ”allegifria”, resistenta mot mögel och kvalster. Perfekt till kuddar, täcken och tvål vilket det används till idag. Dessutom har pressade frön hög flytförmåga och används till flugbindning (fiske). Och så erbjöd staden såklart en vacker LÅST kyrka ☹. Men inte spelar det så stor roll då de faktiskt ser ganska lika ut inuti, vackra men lite förutsägbara. Då blev det betydligt mer spännande att tjuva skott, för nu har jag laddat för att få ett grönskande hem. Och det ska sägas att det inte är det enklaste att nypa skott i ett land där det finns ögon ÖVERALLT!

Efter regn kommer solsken och nu var det läge för det som lockat oss till platsen, att cykla längs floden Segura som har sina källor nära Santiago Pantones i Andalusien och mynnar ut i Medelhavet med en längd av 325 km. Sträckan räcker till och det såg lätt ut att följa floden, vilket det INTE var! Alltså, med en motvind på 15m/sek kämpade vi oss till mysiga Ceutí. Trots att dagen såg perfekt ut så kan skenet bedra och det är nu en kommer in på problemet med luftföroreningar, som faktiskt påverkar ens mående rejält. Det var först nu som vi blev varse att det inte räcker med att planera färden efter önskat väder och upplevelser, en måste även ha koll på luftkvaliteten. Det blev några kämpiga dagar med huvudvärk, påverkade slemhinnor och tjurigt ”tycka synd om humör”. Antar att lågtrycket la sig som ett lock över området. Men efter ett dygn i medelgod kvalitet så var det som bortblåst 😊 (tveksam till den glada minen för problemet är enormt).     

I Ceutí fanns enligt sägen gott om arkeologiska lämningar från den ibreiska perioden ”Cabezo del Catalán” som tyvärr utjämnades till förmån för jordbruksmark så sent som 1960. Endast en liten del bevarades och kan skådas genom väl skyddat glas. Hurusom så är det en mysig stad med marknad och lokala hak som inbjuder till möten med lokalbefolkningen. Vi hade en plan på att eventuellt flytta vårt hem till denna plats men ville reka läget efter att vi varnats för att bl. a. svenska husbilsåkare tagit över platsen och vidare beskrevs som ”resandefolket”, i inte allt för smickrande ordval. Vi som kommer från landet lagom, kan detta verkligen stämma? Lagom uttryckt så kan en intyga att placet var ockuperat och, NEJ där vill VI verkligen inte bo, när vi väl lyckats att ta oss till spännande och vackra España! Och där tog motvinden tag i oss ordentligt, tack och bock så blåste vi hemåt 😊 

Vi rullade vidare mot bergen och god luftkvalitet närmare bestämt Caravaca de la Cruz. Här prunkar åkrarna med mandelträd, så vackert! Och vi bockade av en bitter lärdom, vita blommor verkar vara sötmandelträd och de med rosa blommor bittermandel.

Så det här med att prata språket… Det är lite si och så med min ”Duolingo Española”, en kan många ord men har svårt att få ihopa meningarna när en väl försöker prata. Men det är kul att snappa upp lite samtalsämnen som flödar i ett rasande tempo. Så vi är på affären och jag läser innehållsförteckningar och förstår faktiskt vad vi inte ska ha då en spanjorska börjar prata med Peder som snabbt vidarebefordrar henne till mig och nu går det snabbt och jag fattar ingenting! ☹ Varpå hon visar en bild på en bil, oh nej det är inte vi som står i vägen. Men jag kan ju ordet BIL på spanska ”carro” eller ”auto” vilket är superlätta ord så VARFÖR? Då slog det mig, samma Duolingomorgon så introducerades ett nytt ord för bil: el coche! O ja, jag tränade skriftligt och muntligt minst 10 gånger på el coche men vad trött jag blir…   

Nu börjar det likna något 😊. Vårt enda mål var god luftkvalitet, att gå topptur och gärna en mysig bergsby. Så vi rullar ivrigt in i den på kartan lilla staden som omges av berg och kör efter vägbeskrivning utifrån app. Det börjar brant som fasiken uppför på en bakgård och det känns inte bra men… vi fortsätter och vägen blir smalare för att till slut vara för smal med branta kanter och ingenstans att vända. Då uppenbarade sig en bekymrad señor mitt i vägen och på spank/fransk/engelska lyckas vi att först varandra och ja till slut lyckades vi trixa oss rätt (dagens pulshöjare). Nu bor vi i supermysiga Caravaca de la Cruz som visade sig vara världens femte heligaste stad, perfekt för oss 😉 med lagom blandning av gammalt, nytt, kanal (som tyvärr är mestadels torr) och berg med många inbjudande vandringsleder.

Det är söndag när vi anländer och allt är stängt med undantag av krimskramsaffärer, restauranger och kyrkor (faktiskt). I staden finns många medeltida byggnader och ett pittoreskt torg. Alla städer vi besökt är utsmyckade med typ marmorplattor utomhus, så läskig halkkänsla vilket nyttjas väl av bilburna här, som gasar på lite extra. Och helt galet så får en åka överallt (nästan), så mitt på torget kommer två bilar sladdandes och i vanlig ordning så hann vi inte ta någon bild eftersom vi hade fullt upp att komma undan. Detta vore EPA-dunkarnas himmelrike! Ivriga tar vi oss upp mot borgen genom alla mysiga smala gränder som är byggda lite som labyrinter, med blindgångar. Kul när vi var två, mindre kul när jag ensam virrade bort mig (i shorts och linne) och kände mig iakttagen, förföljd och alldeles för lättklädd. Tack och lov lyckades jag hitta ut och det är faktiskt väldigt mörkt, kallt och ensligt i de trångaste gränderna, även mitt på dagen.

Väl uppe på toppen står den pampiga kyrkan El Santuario med det legendariska korset, La Vera Cruz. Enligt sägen så skedde här ett mirakel år 1232, då stadens muslimer höll kristna som fångar. En fängslad präst blev ombedd att hålla en nattvard men saknade kors, varpå två änglar kom flygande med ett kors. Så korset sägs innehålla en bit från Jesus kors, vilket gett upphov till pilgrimsfärder. Även statyn föreställande en vinhäst i aktion kommer från historien då de kristnas dricksvatten förgiftades. Några fångar lyckades fly och komma tillbaka till häst med stora mängder vin som blandades ut med vattnet som därmed ”renades”.  Nästan full pott på det besöket förutom att en inte fick fota i kyrkan (korset fanns där) och en hejdundrande festival Día de Caballos del Vino (1 maj) då smyckade hästar galopperar genom staden med ryttare springande bredvid (likt statyn).

 

Efter galopperandet så ska korset badas, vilket sker i El Tepmplet (även kallat El Bañadero ”badet”). Det avslutas med ”vattenfestival” då det heliga vattnet sprutas över folk och djur, vilket ska göra framtiden ljus för dem 😊. Den vackra väggen intill fontänen pryds av levande blommor vilket skiljer sig från stadens övriga prunkande ”mattor” som består av plast, det är konstgräs överallt. Ytan med statyer utgör skolgård! Närmast byggnaden kör bilar och i mittenytan flanerar folket. Även utomhuslektioner hålls på promenadstråk, vilket gör att en får runda eller gå andra vägar. Det som däremot är väl tilltaget är parkeringsytor.  

Nog med kulturellt för nu ska berget intas, äntligen! Den utsedda bergstoppen Buitre 1426m tornar upp sig bort i horisonten och precis som i favoritsagan Resan till landet längesen är det mycket längre i verkligheten än vad det ser ut som på bilden. Vi går och vi går. På turen upp finns två äldre ekoparker och VATTEN som dock visar sig vara odrickbart?! Hm första gången vi går i berg och inte kan dricka vattnet.

Efter en underbar tur når vi foten på toppen där leden tar slut, nu krävs klätterutrustning för att ta sig vidare så vi ger upp och vänder hemåt. På nedvägen skymtas staden mellan kullarna, inte fullt lika kul att ta sig nedför, men vackert. En skön tur blev det och med facit i handen så intygar mina tår att den räckte gott och väl!

Lite besviken blev en när kompassen endast visade 1160m men desto gladare när källan till himmelriket uppenbarade sig i detta vin och ölblaskland. Vi har råkat på en pub i landet som skyltar med Guinness, dock med tomma tankar ☹ Så en belöning för dagens strapats skulle sitta fint på en ”riktig” pub som visade sig vara en stängd prylbod 😊

Ytterligare en bock på vår lista, vi har tvättat! Efter 6 veckor på rull så var det nu dags packa ryggorna med all smutstvätt och besöka en av alla de tvättautomater som finns och det var ju inga problem, så smidigt! Glöm alla sorteringsregler som finns och så tjoff, tryck in i rubbet i maskinen, mata in 5 € och 40 minuter senare tjoffa in i den gigantiska tumlaren och där tog pengarna slut (3 € räckte till 22,5 minuter) men vad gör det när en investerat i tvättlina. Och laglydig som en är så hänges inga kläder utanför boet, så med tvätt i hela garaget och i bilen försöker Peder fixa lite mat, det gick bra 😊  

Nu tänkte vi att det är dags att rulla vidare till nästa bergsby dryga 1000 m upp (har liksom fått smak på detta) när en i skrivande stund inser att vi inte dammsugit klart denna lilla pärla så får det bli ett dygn till. I Fuentes del Marques finns den endemiska eken Quercus rotundifolia i den vackra parken. Eken som är betydligt mindre än vår imponerande skogsek Q. robur var kul att se även om parken i sig inte imponerade så värst (en är väl lite kräsen). Men en ekorre i tallen lyckades vi i alla fall locka fram.

Ett mysigt grottsystem ledde in oss i parken och stigarna gick längs rinnande vatten. Hm staden saknar rinnande vatten i kanalerna, hur kommer det sig att det flödar så rikligt här? Jo det visade sig att vattnet leds ner från bergen i rör för att släppas lös i parken, varpå det absorberas och dunstar på vägen till staden. Vi är så imponerade över detta land men det kan ju inte vara bäst på allt 😉.     

Å nu så har en fått tag på jord till de ynka skotten, så det får en väl se som en bra start. Sitter här och ”siestanjuter” när ”Harry” dyker in. Vårt lilla hem är inringat så det syns i bild och då har Harry inte spänt musklerna än med sina slideouts, vilket gör hen till en lyxvilla på rull. Ojojoj nu blir det action… bilar dyker upp från ingenstans och åker lovar runt ”Harry”, det börjar tissla och tassla, gubbar står hukande vid sina bilar och spanar. Den före detta största bilen som nu går under namnet ”Lillprinsen” burrar upp sig och rullar ut sin vespa. Än bättre blir det när Harrys ägare går iväg en sväng, då börjar gubbarna sprätta runt Harry och ruska på huvudena. Ja vi har hamnat i en hönsgård! Dags att dra vidare mot nya äventyr 😊